Osedvanligt klok svensk kommentar om Obama

Karl-Erik Edris 2 Comments

Jag följer den amerikanska presidentvalskampanjen relativt ingående eftersom jag anser att den är mycket betydelsefull inte bara för USA utan för världens fortsatta väl och ve. En överraskande effekt av det har blivit att jag också kunnat ägna mig åt att bedöma halten i hur åtminstone en del ledande svenska nyhetsjournalister skildrar det pågående skeendet. Och låt mig direkt säga att jag inte är imponerad.

Generellt uttryckt dominerar ett slags till journalistisk objektivitet förklädd kålsuparteori. Detta betyder att det trots en del Obamasympatier, som främst kom till uttryck under primärvalskampanjen, så finns det nu en stark tendens att tolka den pågående kampanjen som en kamp mellan två i grunden cyniska maktspelare där den ene har valt att profiliera sig som en vältalig och karismatisk nykomling som kan måla upp floskelsprängda visioner om förändring med anknytningar till medborgarrättsrörelsen, John Kennedy och Abraham Lincoln medan den andre däremot profilerar sig som den lyckligaste av alla tänkbara kombinationer av solid erfarenhet och genomgripande förnyelseförmåga trovärdiggjord av några år av tortyr och andra vedervärdigheter i vietnamesiskt fångläger.

Ingen verkar kapabel att höja sig över detta tolkningsmönster. Så skrev t.ex. Lars Adaktusson för några dagar sedan en krönika i SvD helt i det blaserade oförståendets tecken. Rubriken var Som vore det mellan Hägglund och Björklund. Inte ens den vanligtvis kloke Niklas Ekdahl på DN har lyckats prestera något tänkvärt som röjer en förmåga att se vad som står på spel. Men här under kvällen blev jag glatt överraskad efter att ha läst en kommentar på kultursidan i DN. Den har rubriken Obama är värd mer. Svenska medier sväljer smutskastningen. Den är skriven av Hans Ruin och är ett lågmält mästerstycke som bör läsas och begrundas. Äntligen en karl med perceptionsförmåga.
———————————
Andra bloggare om , , ,

Klarspråk om republikanska lögner

Karl-Erik Edris

Läste just en intressant kolumn i New York Times skriven av Bob Herbert. Den har rubriken Running from Reality, och inleds med följande ord:

If there was one pre-eminent characteristic of the Republican convention this week, it was the quality of deception. Words completely lost their meaning. Reality was turned upside down.

I följande lilla film blir klarspråket om vad som utspelades på konventet än mer tydligt


———————————-
Andra bloggare om , ,

John McCains subliminala budskap

Karl-Erik Edris

Sent omsider får jag tid att säga några ord om John McCains tal. Jag måste ärligen säga att det var svårt att få grepp om. En sida av mig tyckte att det var ett erbarmligt skådespel. Efter det att hela konventet kretsat kring hånfulla och sanningen vårdslöst hanterande attacker mot Barack Obama försökte så John McCain framträda som en personifikation av den hoppfulla framtiden. Republikanernas syfte med att ägna ett par dagar åt att framställa Barack Obama som en uppblåst och oerfaren odugling var alltså att slita av Obama hans mantel som profet för “Change” för att den i stället skall kunna axlas av den verklige förnyaren i sammanhanget. Det av visionslöshet, partikäbbel och uppblåsta politikeregon förlamade Washington skall nu vitaliseras och i grunden förändras av den av Washingtonmaktkretsar helt obefläckade John McCain som uppenbarligen äntligen kommit till den punkt i livet då han skall göra den stora insats som hans öde förberedde honom för i fångenskapen i Vietnam där han antydde att han gjorde djupa insikter som rensade bort hans egoistiska ambition och ersatte den med en obändig strävan att tjäna något som är högre än honom själv.

Så här uppfattade jag det subliminala budskap som John McCain försökte förmedla. Från mitt perspektiv saknar denna story fullständigt trovärdighet. Därför skrattade jag gott när jag såg att min bloggarkollega Lennart Frantzell tycker att McCains framträdande påminde honom om en från de döda återvändande Leonid Bresjnev. Även om jag själv tycker att John McCain mest påminner om Konstantin Chernenko. Han var ju den siste av den gamla stammen. Och när Andropov dog valdes denne gamle sjuke och naturligtvis erfarne man i stället för en osäker förnyare som Gorbatjov.

Men samtidigt kunde jag i TV-soffan inte freda mig för känslan att nu blir McCain svårslagen. USA kanske behöver sin Chernenko. Vilken dyster tanke. Sällan har jag så gärna fel som när det gäller detta.

Här följer talet i dess helhet:

DN1, DN2, SvD, AB, Sydsvenskan
———————————
Andra bloggare om , ,

Politiska opportunisters roande försvar av Sarah Palin

Karl-Erik Edris

Här gör Jon Stewart en mästerlig insats för att belysa hur den lägsta formen av politisk kommunikation fungerar. Den är också mycket roande genom att den med närmast bisarr tydlighet exponerar hur politisk opportunism ser ut i praktiken. Och i centrum står försvaret av Sarah Palin.

För egen del undrar jag mest över hur de personer som framträder i denna film orkar köra detta spel. Eller är möjligen personerna ifråga så splittrade att de bara är medvetna om en ståndpunkt åt gången? Finns någon diagnos för sådant?


———————————
Andra bloggare om , , ,

Pitbull Palin

Karl-Erik Edris

Efter att ha roat mig med en ominstallation efter rejäla datorproblem är jag nu i läge att kommentera Sarah Palins tal. Jag såg det i natt. Det var retoriskt skickligt. Mycket skickligt. Dessutom var hon vid sidan av sina lovprisningar av John McCain synnerligen besk och dessutom hånfull i sin kritik av Barack Obama. Han framställdes närmast som en flitigt memoarskrivande intellektuell och vältalig fjant utan reell erfarenhet av den hårda politiska och exekutiva verklighet där Palin och McCain däremot har skördat sådana osannolika lagrar att det rimligen borde vara självklart för varje vettig människa att McCain är den president USA behöver.

Palin var heller inte särskilt noggrann med fakta. Hon gjorde t.ex. stort nummer av de fruktansvärda skattehöjningar som Obama står för. Att sanningen är den att han lovat skattesänkningar för alla utom de fem rikaste procenten av befolkningen besvärade inte Palin.

Utöver detta förmedlande hennes lätt gälla och lite spruckna och solarplexusdallrande röst en frän aggressivitet. Så det var säkert inte en tillfällighet att hon lämnade manus och frågade sin publik om skillnaden mellan “a hockey mom” och en pitbull. Och svaret var läppstiftet.

Det mest intressanta från mitt perspektiv med hennes och för den delen också Rudy Guilianis tal är att republikanerna uppenbarligen än en gång ämnar spela “rädslokortet”. Det kort som George Bush förvaltade med sådan skicklighet mot John Kerry. Och det är onekligen en intressant fråga om tillräckligt många amerikaner är beredda att gå på denna vals en gång till.

För dem som vill lägga 45 minuter på Sarah Palin följer här hennes tal i dess helhet:

Som en intressant kontrapunkt infogar jag också en kort och mycket belysande kommentar från Barack Obama.

AB, DN, SvD
———————————
Andra bloggare om , , ,

Nu sköt sig väl ändå McCain i foten?

Karl-Erik Edris

Efter att ha lagt ner miljoner i reklam på att utmåla Barack Obama som en lättviktig och omdömeslös person som inte är redo att vara USA:s president presenterade idag John McCain sin vicepresidentkandidat. 44-åriga Sarah Palin som är guvernör i Alaska sedan ett par år. Trots att John McCain som svar på kritik från Obamakampanjen har ivrigt hävdat att guvernör Palin är mer erfaren än Barack Obama så torde det väl endast vara fullblodsrepublikaner som tycker att skillnaden är så glasklart till Palins fördel att all kritik mot Obama är motiverad medan Palin däremot rättvisande står över all kritik för ungdom och bristande erfarenhet och direkt är redo att ta över presidentskapet ifall McCain skulle vinna och sedan snabbt falla ifrån.

Dessutom är det svårt att förstå att Hillary Clintons sympatisörer skulle känna någon större dragning till den mycket konservativa Sarah Palin. Så mitt första omdöme om McCains beslut är att kampanjen måste behärskas av en känsla av desperation, och att den blivit så stark att den fått McCain att fatta ett impulsivt och överstrategiskt beslut. Ingen bra reklam för en person som anser sig vara som klippt och skuren för att vara “Commander in Chief”.

AB, DN, SvD
———————————
Andra bloggare om , , ,

McCains beslutsamhet att vinna genom försåtliga lögner

Karl-Erik Edris

Här kommer en mycket intressant studie i ohederlig argumentation.

Först en ny annons från John McCains kampanj.

Sedan det uttalande från Obama som ligger till grund för McCains attack.

Slutsatsen blir att McCain uppenbarligen inte drar sig för något. Han är ju en gång för alla “an American hero”, och en sådan bevarar väl sitt hjälteskap även om han tydligen frivilligt drar sig själv i den intellektuella och moraliska rännstenen. Men agerandet visar ju också vad han tror om sina landsmäns manipulerbarhet och urskillningsförmåga. Och kanske har han rätt? Opinionsundersökningarna visar i varje fall att hans smutskastning går hem till viss del.

Själv tycker jag att det är hög tid att inrätta en instans med juridisk rätt att värna en mogen politisk dialog från dylik fullständigt missvisande och lögnaktig propaganda.

DN, SvD1, SvD2,
———————————
Andra bloggare om , ,

Obamas strategi

Karl-Erik Edris

Hittade just en liten betraktelse på en amerikansk blogg som har ett intressant perspektiv på hur striden mellan Barack Obama och John McCain förlupit under sommaren. Den sägs komma från en person med inblick i Obamas kampanj. Jag vet förstås inget om det, men dess innehåll är inte kontraintuitivt utifrån min förståelse av Obamas hållning. Och betraktelsens huvudpoäng är att Barack Obama följer en klar strategi och att hans agerande inte är nämnvärt om ens något påverkat av John McCains olika tillsynes framgångsrika attacker.

DN, SvD1, SvD2
———————————
Andra bloggare om , ,

En pärla till annons

Karl-Erik Edris

John McCain har för närvarande framgångar i opinionen. Nästan hela Obamas försprång lär ha försvunnit enligt de senaste undersökningarna. En bidragande orsak har troligen varit de envetna attackerna från McCain om att Obama är en elitistisk celebritet utan den substans som krävs för det högsta ledarskapet. Till belysning av detta med elitismen har Obamakampanjen nu levererat en pärla till annons.

Och för den som vill frossa i krigshjälten McCains bostadssituation är följande lilla film intressant.

DN, SvD1, SvD2
———————————
Andra bloggare om , ,