Kommer ut som mystiker

– Alla har vi innerst inne en port till det stora ljuset, säger Karl-Erik Edris.

På 1990-talet gjorde han sig känd som spärrvakten som lärde chefer att leda företag.

I sin nya bok talar han om det inre ljuset – och om att vetenskapen inte kan ge alla svar. Vi måste också lyssna på vårt inre.

I slutet av 70-talet hoppade Karl-Erik Edris av en forskarkarriär i statsvetenskap, i stället började han jobba som spärrvakt på en pendeltågsstation i Stockholm.

Där skrev han tre böcker om behovet av en ny vision och en ny typ av ledarskap för världen.

Han har sagt att jobbet i spärren gav honom en större intellektuell frihet än universitetet.

Hösten 1998 lämnade han spärren och arbetar sedan dess som författare och föredragshållare. Edris har sammanlagt skrivit sex böcker, den senaste I ett annat ljus kom ut 2010 på Edris Idé-Förlag

I samband med bokreleasen för ett par veckor sedan höll han själv ett föredrag. Karl-Erik Edris är underhållande att lyssna på. Han pratar snabbt och inlevelsefullt.

Plötsligt vänder han sig för att skriva något på tavlan, ritar en streckgubbe och lägger extra omsorg på att teckna ett par skor med skosnören åt gubben, och tar sedan han några danssteg på golvet för att illustrera sina poänger.

Föredraget handlar om den nya boken: ”I ett annat ljus”. I och med boksläppet slår den före detta spärrvakten fast att: ”Min tid som garderobsmystiker är härmed slut.”

I boken tar han avstamp i en händelse från sin barndom i Dalsland. Karl-Erik Edris befann sig på en utflykt med sin mamma när han helt plötsligt blir varse de plågsamt vackra omgivningarna, och ett inre ljus som kommunicerade med honom.

Upplevelsen gjorde honom till en ung mystiker och han kopplade snabbt ihop ljuset med Gud.

Men mystiker och skolpojke gick inte ihop, varken när han var barn eller senare i livet.

– Jag lät mig formas till en sekulariserad och rationellt tänkande person. Jag ansåg att Gud inte skulle göra sig besvär, allt hade naturliga förklaringar, säger Karl-Erik Edris.

En meditationskurs i vuxna år fick honom på andra tankar igen, meditationen fick honom att återuppleva ljuset.

Nu, många år senare, har han ett tydligt budskap:

– Fler behöver komma ut ur garderoben och ta sitt inre på allvar och inte underprestera.

Framför allt kritiserar han vetenskapen för att den inte har några svar på frågan: varför?

– Behöver inte naturlagar förklaras? frågar Karl-Erik Edris retoriskt och slår fast:

– Som religion är vetenskapen en fullständig katastrof. Jag förespråkar en tro som håller och som kan kombineras med intellekt.

Och framför allt, om fler bejakade sitt inre, eller sina varseblivningar, skulle världen kunna se annorlunda ut:

– Världen är full av vettiga människor som inte vill något annat än att jobba för långsiktiga och bra mål, säger Karl-Erik Edris.

Men nyckeln är att våga trotsa gängse vetenskap, och våga lyssna på sitt inre.

– Vi kämpar för att bli lite bättre. Det handlar om att ta små steg i rätt riktning, eller kanske snarare att kunna säga: ”Jag skämde inte ut mig fullständigt. Jag gjorde några goda gärningar.” säger Karl-Erik Edris.

Text: Ida Nilsing

Artikeln publicerad i Tro & Politik nr. 44 2010. Kan också läsas som pdf.fil.