Percy Barneviks rättframma ledarskapsråd

I mitt idag publicerade nyhetsbrev ingår en betraktelse över Percy Barneviks senaste bok, Ledarskap – 200 råd. Den duger också gott som ett blogginlägg. Och jag kompletterar dessutom med en utmärkt (och min betraktelse kompletterande) intervju med Barnevik som Malou von Sivers gör.
Först utdraget från nyhetsbrevet:

Numera läser jag sällan ledarskapsböcker. Jag känner helt enkelt inte det rätta intresset. Men så fick jag för mig att jag skulle läsa Percy Barneviks senaste bok, Ledarskap – 200 råd. Orsaken var förmodligen att jag såg en snutt av Skavlans intervju och gillade vad jag såg. Jag har i och för sig aldrig intresserat mig särskilt för Percy Barnevik. Därför har jag t.ex. inte läst hans memoarer. Men jag har alltid haft en känsla av att han är en riktig ”näringslivshanne”. Inte i första hand en välklädd och diplomatisk maktmyglare med hårda nypor som används i det fördolda utan en rätt öppet rastlös och burdus man som vill ha snabba resultat.

Och när jag nu läst boken måste jag säga att jag känner mig upplivad. Inte så att jag skriver under på allt Barnevik säger. Hans övergripande trohet mot vårt ekonomiska system ger jag t.ex. inte särskilt mycket för. Men trots detta finns det mycket som är klokt i boken. Och Barnevik överraskar mig också positivt med sin psykologiska insiktsfullhet. Men det som gör att jag känner mig upplivad är tonfallet och energin kring boken.

Jag känner mig som att jag suttit i bastun med karln och att han då oförblommerat och rättframt berättat om sina erfarenheter och slutsatser. Inget garderat skitsnack. Raka och ärliga puckar oss gubbar emellan.

Jag har alltid gillat den där sortens personer. De är nästan alltid hederliga och justa. Men skall man inte bli överkörd så måste man själv vara stark och ha orubblig integritet. Jag tycker väl att jag klarade mig alldeles OK där i bastun och rekommenderar därför gärna läsning av boken för dess många enkla, kloka och rättframma råd. Och är du gjord av ett virke som är åtminstone en smula besläktat med Barneviks så kommer du också att känna dig smittad av den förenklande maktenergi som strålar ut från boken.

Sedan är det en annan sak vad man skall använda den maktenergin till. Som jag ser det finns det mycket vettigt som är ogjort i dessa kris- och brytningstider. Så det är väl egentligen bara att sätta igång.

Och så intervjun:

Percy%20Barnevik%20vill%20hj%C3%A4lpa%20framtidens%20ledare

Uppdatering 2013-06-01: För er som inte kan få nog av Percy Barneviks råd i ledarskapsfrågor finns en längre SVT-intervju till beskådande här.
—–
Andra bloggare om ,

Intervju om Business as Usual is Over

Av en ren tillfällighet upptäckte jag just en intervju med mig själv på YouTube. Den spelades in på Plantagons kontor vid lanseringen av Hans Hassles utmärkta bok Business as Usual is Over. Och den innehåller lite korta omdömen om boken som jag fällde i en paus i minglet, småpratet och vindrickandet.

Intervjun kan beskådas här. Och mina utförligare (och skriftliga) synpunkter på boken finns här.

Uppdatering 121030: Bokens nya hemsida.
—–
Andra bloggare om , , , , , , , ,

Konsten att förena hållbarhet och lönsamhet – föreläsning av Per Grankvist

Igår roade jag mig med att se på en högintressant föreläsning av Per Grankvist. Den hade titeln Konsten att förena hållbarhet och lönsamhet och kan beskådas här (om nu inbäddningen inte skulle fungera av en eller annan anledning).

Grankvist har profilerat sig som en av de mest insiktsfulla på området CSR (corporate social responsiblity) genom sin bok CSR i praktiken. Han är numera hållbarhetsredaktör på Veckans affärer och har också en egen blogg.

Efter att ha lyssnat noga på Grankvists utläggningar kände jag ett behov av att kort artikulera min egen tankeutveckling på området. För egen del var jag tidigt ute i dessa frågor. Den vise VD:n (utgiven 1998) har definitivt ett CSR-perspektiv även om begreppet inte var myntat på den tiden utan det i stället framförallt talades om corporate citizenship. Och min nästa bok, dvs. Oanade möjligheter, som jag skrev under en period av samarbete med Hans Hassle (numera framgångsrik VD för Plantagon International), handlar helt om detta perspektiv. Vilket också framgår av bokens undertitel som är Ett ledningsgruppsseminarium i corporate citizenship. Denna bok skrevs under 1999 under inspiration från Kofi Annans Global Compact initiativ. Jag var t.o.m. inblandad i en grupp med Hassle i ledningen som anordnade en konferens med Georg Kell som då var intensivt verksam med att bygga upp FN:s Global Compact organisation, och fortfarande är chef för denna verksamhet.

Sedan dess har jag inte ägnat så mycket tid och tankekraft åt denna inriktning. Orsaken är helt enkelt att jag successivt kommit till uppfattningen att CSR-tänkandet inte förvaltat (ännu så länge i varje fall) sin systemkritiska potential. I …men vad går det ut på egentligen – livet alltså (utgiven 2004) lät jag därför en av karaktärerna säga något som åtminstone i viss mån speglade min uppfattning vid tidpunkten för själva skrivandet:

Jag vet inte vad det är som har hänt, men från början kändes detta med corporate citizenship som något mycket bra. Helt enkelt ett led i en av globaliseringen framtvingad förändring av det invanda strategiska tänkandet. Jag har varit mycket entusiastisk och arbetat hårt.

Men så känns det inte längre. På mig verkar det som att det håller på att bli kosmetika av alltsammans, och att den nakna sanningen är att det är de råaste penningmotiven som gäller. Och att detta är värre än någonsin. I varje fall under min tid. Hur det var på de s.k. rövarbaronernas tid har jag ju bara läst om. (…) Så på något sätt har jag kommit på glid i mitt inre och börjat känna att corporate citizenship är vackert i teorin, men att det inte kommer åt den hårda maktkärnan i näringslivet. Det tolereras som ett anständighetskamouflage, men skulle det börja äta sig in mot själva maktnerven så smäller det.

I efterordet till pocketupplagan av Den vise VD:n (utgiven 2005) tog jag så upp frågorna lite mer teoretiskt. Bl.a. uttryckte jag mig så här om svårigheterna att genom olika frivilliga CSR-insatser åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling:

Sammantaget betyder detta att jag anser att behovet av en långsiktigt hållbar utveckling kräver ett nytt ekonomiskt system. Det räcker inte att försöka lappa och laga med frivilliga överenskommelser i enlighet med den ena eller den andra uppförandekoden eller att låta sin verksamhet miljöcertifieras eller att försöka utveckla redovisningsprinciper även för miljöpåverkan och sociala konsekvenser. Allt sådant har förstås sina goda konsekvenser på marginalen, men systemfelen är av mer fundamentalt slag.

För att uttrycka det enkelt: Företagen behöver ett ekonomiskt system där den långsiktiga hållbarheten och det sociala ansvarstagandet blir en följd av att man följer systemets spelregler. I detta system är man sedan fri att – med den iver man tycker att det är värt – jaga vinster med hjälp av vetenskapsdrivna teknologiska innovationer. Systemet som sådant är i den bästa av världar konstruerat så att det med rimliga marginaler håller den samlade mänskliga ekonomiska verksamheten inom de ekologiska ramarna, och för övrigt inom de rättviseramar som kan anses rimliga med tanke på ett välfungerande samhälles behov av både individuell frihet och kollektiv solidaritet.

Och det är ungefär på den här positionen som jag fortfarande står. Samtidigt så är min pragmatiska sida fortfarande tilltalad av den typ av hållning som Per Grankvist artikulerar så väl i sin föreläsning. Han menar ju att det inte bara är strategiskt framsynt utan framförallt lönsamt för varje företag att in i minsta detalj av sin verksamhet anlägga ett inlevelsefullt, konkret och kompetent csr-perspektiv (eller ännu bättre ett hållbarhetsperspektiv). Och han betonar särskilt hur bra detta förhållningssätt är för lönsamheten. Samtidigt får jag intressant nog intrycket att Grankvist är väl medveten om att man med fog kan anlägga ett perspektiv liknande mitt – dvs. hysa uppfattningen att det rådande ekonomiska systemet faktiskt gör en långsiktigt hållbar utveckling utesluten på förhand – men att pragmatikern i honom har gjort att han slopat den överordnade systemkritiken och försöker få företagen att agera optimalt konstruktivt inom det rådande systemet. Förmodligen i en förhoppning att detta skall underlätta för de djupgående förändringar av systemet som måste komma. Men jag vet förstås inte säkert hur Grankvist tänker när det gäller detta. Skulle våra vägar korsas och det då finnas tid för samtal skulle jag definitivt försöka ta reda på hur det ligger till.

—–
Andra bloggare om , , , , , , , , ,

Plantagon – ett framsynt initiativ

Har just lyssnat på ett utomordentligt klargörande och pedagogiskt föredrag om Plantagon. Ett företag som börjar bli lite känt för sin framsynta utveckling av växthus i globenformat för odling i stadsmiljö. Det är företagets vd, min gode vän Hans Hassle som håller föredraget på Arkitektmuséet.

Uppdatering 2011-02-02: Plantagon har just tecknat avtal med Botkyrka kommun om att bygga ett s.k. vertikalt växthus.

Andra bloggare om , , , , ,

Gärna förbättringar men först en rejäl arbetsgivaravgiftshöjning

Läste just en mot Alliansens företagarpolitik milt kritisk kolumn i SvD. Skribenten – Cecilia Nykvist – är själv företagare så hon vet vad hon pratar om. I sin kolumn – Ingen välfärd utan företagen – skriver hon om den magiska måndagen (dvs. när valsegern var klar) och hur hon förväntade sig beslutsamma och rejäla insatser från den nya regeringen. Men hon tvingas konstatera att:

några stora förändringar i företagsamhetens villkor blev det inte. Ingen generell sänkning av arbetsgivaravgifterna – trots att det är en av småföretagare ofta önskad åtgärd för att kunna anställa flera. Inga lättnader för att det ska bli enklare att satsa pengar i nystartade bolag, inga ökade möjliga belöningar för den risk företagande innebär.

Eftersom minnet är kort skall jag påminna om den enda verkligt betydelsefulla förändringen för mig som företagare. Jag har ett litet s.k. levebrödsföretag och sådana små “skitföretag” tyckte alliansregeringen snabbt behövde ökade omkostnader så de tog resolut (i och för sig i två steg) bort den femprocentiga rabatten på arbetsgivaravgiften. Vad som för övrigt uträttats av regeringen på företagarpolitikens område har för mig varit irrelevant eller möjligen med smärre ekonomisk betydelse på sikt.

Så om jag i kommande val skulle lägga min röst på ett eller annat Alliansparti så vore det inte som tack för hur deras företagarpolitik har fungerat för mig.
——————————————
Andra bloggare om , , , , , ,

Revisorns lov

I en liten artikel i gårdagens SvD som uppenbarligen inte finns på nätet beskrivs några inslag i slutbetänkandet i utredningen om revisorer och revision. Ett förslag i utredningen är att 95 % av alla aktiebolag skall slippa revisor (hela utredningen). Syftet sägs vara att förenkla för företagen. Jag vet inte med säkerhet hur det är för andra, men jag kan säga att för min del saknar detta påstående helt innehåll. Därför vill jag nu sjunga revisorns lov.

Jag behöver min revisor. Inte nog med att hon är vettig och sympatisk, hon har aktuell kunskap om hur jag behöver sköta mitt aktiebolag så att jag inte riskerar att hamna i klammeri med rättvisan av ren okunskap. Jag köper alltså nödvändig kunskap av min revisor. Hon är dessutom kvalitetssäkrad genom sin utbildning och sin auktorisation.

Det jag inte förstår med den tänkta nya lagen är varför det hävdas bli enklare för mig att inte ha revisor. Den kunskap jag saknar och köper från min revisor får jag ju inte som genom ett trollslag av att sluta utnyttja hennes tjänster. Och jag har faktiskt annat att göra än att kontinuerligt uppdatera mig på den uppsjö av förändringar i lagtillämpningar etc. som ständigt produceras av politiker och byråkrater i skön förening.

Så för mig verkar syftet med den förväntade förändringen vara att försöka påverka marknaden för de tjänster som revisorerna tillhandahåller. Att man helt enkelt på bekostnad av revisorerna vill skapa jobb för redovisningsbyråer och allehanda konsulter, och dessutom för Skatteverkets kontrollanter och för olika andra instanser som bekämpar och beivrar ren ekonomisk brottslighet.

Visst kan man syssla med sådant. Men varför påstår man att detta skulle vara en betydelsefull förenkling för företagen. Ingen som är insatt i saken tror väl ändå på dylikt. Så om det inte blir ett uttryckligt revisorsförbud så kommer jag att behålla min revisor.

SvD, Revisorsnämnden,

———————————–
Andra bloggare om , , , ,