(Publicerat 2026-01-21) – PDF
I. Banbrytande ledarskap 2026
Jag är osäker på om det finns särskilt många bland mina nyhetsbrevsprenumeranter som hör till målgruppen för denna förträffliga kurs. Men jag vill ändå dra en lans för den eftersom ledarskap är något mycket viktigt. I synnerhet i tider av förvirring och villrådighet som ofta kamoufleras bakom gapig tvärsäkerhet. Riktiga ledare behöver kännas trovärdiga och omdömesgilla. Men samtidigt inspirera till samarbete och tilltro till att den gemensamma uppgiften är klokt tänkt och viktig att fullgöra. Och sånt här har vi för lite av. I stället växer känslan att bakom verbala dimridåer och retorik är saker och ting i upplösning och att ingen riktigt har koll.
Det vi erbjuder på Banbrytande ledarskap är en djupgående kurs som inte väjer för att vi lever i oroliga och svårhanterade tider, samtidigt som vi tror oss ha ett perspektiv på människan, samhället och världen som gör att vi kan skapa en miljö som inbjuder kursdeltagarna till en utvecklingsresa där de kan i sin egen takt, sänka sin tyngdpunkt och bli stabilare, klokare och starkare i sitt ledarskap.
Den här utvecklingsresan har många dimensioner. Mest beroende på att vi människor är så mångdimensionella. Men för enkelhetens skull kan vi hålla oss till det man kan kalla en vertikal eller mot det inre orienterad dimension och en horisontell, utåtriktad och inbegripande dimension.
Den vertikala eller inre sidan av resan kretsar på ett sätt kring en central fråga som man som ledare behöver ha levande i sitt inre, nämligen hur skall jag vara och förhålla mig för att de jag leder skall vilja göra sitt bästa tillsammans med mig och sina kollegor?
Den frågan hör samtidigt intimt samman med en devis för vår utbildning, dvs. ”Du leder som du är”. Att man alltså aldrig kommer förbi hur man är som person, och att inget är effektivare för ens utveckling som ledare än att man utvecklas och mognar som individ. Det är där de personliga nycklarna till ens fortsatta utveckling som ledare sitter.
I sammanhanget tänker jag på en sak som Sven-Göran Eriksson lär ha sagt om sin långvariga ledarroll, nämligen att den inte handlade om att lära spelarna att spela fotboll. Det kunde de ju redan, utan han försökte lära dem att samarbeta. Och ju bättre det gick desto bättre blev lagets resultat. Det är helt enkelt så att när samarbetet i en grupp blir tillräckligt bra så börjar det slå kreativa gnistor kring gruppen. Och det säger sig självt att det är mycket viktigt för en verksamhet att ledarskapet har den skicklighet som krävs för att öppna möjligheterna för en spontan och gruppförankrad kreativitet.
Och med den tanken kommer vi också in på den horisontella och utåtriktade dimensionen av ledarskapet. Det är ju en sak att man genom att utveckla sitt ledarskap förbättrar möjligheterna för den verksamhet som man bidrar till genom sitt ledarskap. Men det sätter också extra fokus på vilket syfte man tjänar genom att bidra till en viss verksamhet. Man kanske inte är van att tänka så, men alla verksamheter bidrar på ett eller annat sätt till samhällsbygget. Ledarskap hör samman med ansvar. Och ansvar innebär att sköta väl och ha omsorg om. Så man gynnar sin verksamhets syfte genom att ta ansvar och sköta saker och ting väl. Men håller syftet måttet? Och har man möjligen den ledarkraft som krävs för att utveckla syftet så att dess konstruktiva framtidsskapande kraft blir större och betydelsefullare?
Det är många stora frågor som berörs i Banbrytande ledarskap. Men vi fokuserar inte i första hand på ny information utan på vidgade perspektiv som är till hjälp för deltagarna när de försöker locka fram sådant som de har inom sig men som de inte vågat tro på och som därför inte heller blommat ut. Genuin utveckling handlar ju inte om att klistra på sig idéer och åsikter utan om att förvalta och göra klar verklighet av inre dolda eller hämmade krafter.
Om du blir intresserad av att veta mer så har Hillesgårdsakademin en hemsida där du kan finna information om det mesta som rör kursen, inklusive praktiska ting som kostnader och tidpunkter för de olika momenten (där det första är en digital uppstart den 14 april).
II. Den dolda skatten i det pågående tumultet
I nyhetsbrevet som jag publicerade i mitten av november ifjol var ju huvudartikeln en längre utläggning med titeln Trumps roll i den historiska processen – tankar om en unik president där jag försökte så kort och klart jag förmådde klargöra mitt övergripande perspektiv på de skeenden som förefaller katalyseras av den amerikanske presidenten.
Jag har ju fått en hel del reaktioner på mina tankar. Den jag ämnar nämna först är ett önskemål, eller snarare en försynt fråga om jag möjligen kunde översätta artikeln till engelska. Och det har jag nu gjort. Och den är alltså bifogad som bilaga, och kommer att finnas för nedladdning på min hemsida. Främst till fromma för dem som skulle tycka att det vore värt besväret att sprida mina reflektioner till engelsktalande kontakter. Och titeln på den engelska varianten är förståsTrump’s role in the historical process – perspectives on a unique president
Sedan har några glädjande nog hört av sig och varit starkt uppskattande, och tyckt att mina reflektioner öppnat nya och hoppfulla perspektiv på det pågående och till synes accelererande politiska tumultet. Något som förstås känns bra. Men sedan verkar en del av er ha haft lite svårt att greppa poängen med mina resonemang om Donald Trump. Om detta vill jag säga att vi i det nuvarande medielandskapet vant oss vid att analyser av Trumps bedrifter ofta rör sig på det som jag uppfattar som ytan. Det vill säga att de handlar om att entydigt vara för eller emot vad han gör eller tror att han snart får gjort, och att försöka frilägga troliga motiv till och konsekvenser av hans agerande och propåer.
Nu är det ju inte så att jag menar att detta saknar intresse. Långt därifrån. Men för egen del är jag inte så intresserad av att dansa med i ”för eller emot dansen” eftersom den har en tendens att bli stillastående trots allt spänstigt intellektuellt sprattel. Så när jag då för mina mer eller mindre komplexa resonemang så kanske man kan tro att jag inte har tagit klar ställning i frågan vad jag egentligen tycker om Trump. Men just detta är inte den viktigaste frågan för mig. Jag är helt enkelt mer intresserad av frågan om de djupare orsakerna till att den här situationen alls uppkommit. Och den berörs alldeles för sällan enligt min mening.
Det finns förstås många skäl till det. Ett kan vara en kulturell vana som gör att det för många känns bra att hålla liv i tanken att vissa saker som händer mest bara är en olycklig tillfällighet. Ansvaret löses ju upp om man har den inställningen. Skyll så att säga inte på mig! Om man inte gillar Trumps olika utspel och åtgärder så vill man inte heller känna att man själv bidragit det allra minsta till att göra dessa skeenden nödvändiga.
Men som jag ser på tingen är det nödvändigt att försöka gå på djupet i hur vi människor tillsammans hanterat tillvaron här på jorden för att portarna till den politiska makten i världens mäktigaste nation skall öppnas för en man som Trump. Frågan man kan ställa sig är alltså vad det är för långvarig kollektiv blindhet eller utvecklingsresistens som har gjort det nuvarande läget nödvändigt eller snarare oundvikligt.
Det jag försöker komma åt är alltså hur man skall kunna se den nuvarande situationen som en utvecklingskris som vi arbetat ihop till (och därför är ansvariga för) och som mitt i det provocerande och svårbegripliga nuet är som ett slags mångdimensionell rebus där vi kan hitta ett perspektiv på framtiden som gör att vi både individuellt och kollektivt kan se hur vi skall kunna bryta destruktiva banor i den samtida politiska utvecklingen och få pejling på den ljusa framtid som är möjlig och som jag ser som den dolda skatten i allt som nu ter sig som allt från oroande till helt förfärande.
Och det är en fråga som jag kommer att fortsätta att brottas med efter förmåga.