Vid vägs ände

Läste just Alf Hornborgs briljanta debattartikel i dagens DN. Den har titeln Den vite konsumentens börda, och är så sakligt tung att den riskerar att gå omärkt förbi. Även om jag förstås kan ha fel på den punkten i den meningen att någon av vårt lands proffsoptimister kanske redan får en replik publicerad i nästa dags DN med de gamla vanliga påståendena om att vi är på rätt väg, att vetenskapen är på god väg att öppna möjligheter för hållbar tillväxt (dvs. tillväxt utan negativa miljökonsekvenser). Och när denna underbara dag är kommen så kan vi ge ohämmat utlopp för våra materiella expansionslustar. Från de oftast sekulariserade utvecklingsoptimisternas perspektiv hägrar alltså ironiskt nog den dag då vi med vetenskapens hjälp skall kunna göra storskalig och högteknologisk verklighet av Jesu bespisningsunder. För bibliskt obevandrade så handlar bespisningsundret om att Jesus med fem bröd och två fiskar i matlagret såg till att femtusen man (samt ett oräknat antal kvinnor och barn) kunde äta sig mätta samtidigt som det blev tolv korgar mat över. Hornborg tror dock inte på dylika “under” utan han blottlägger med obönhörlig logik hyckleriet i det han menar vara “ohållbart prat om hållbar utveckling”. Och låt mig citera artikelns ödesmättade avslutning:

“Vi står inför en gigantisk desillusion när det gäller teknikens framtidslöften. (…) De oundgänliga omställningarna i historien har sällan varit frivilliga. När den amerikanska finansbubblan slutgiltigt brister lär vår moderna världsbild möta samma öde. Finansbubblan upprätthålls nämligen av en kulturell bubbla som lika frenetiskt kämpar för att undvika konkurs: drömmen om maskinen.

Liksom Påsköns stenstatyer och mayafolkets tempelpyramider har vår maskinteknologi blivit en så oumbärlig del av vår identitet och livsmening att den måste bevaras till varje pris – även till priset av de ekosystem som skulle kunna trygga vår överlevnad.”

Vilken grad av hopp Hornborg har för att vår civilisations framtid skall kunna undvika Påskö- och Mayascenariot framgår inte. Han vill kanske inte väcka hopp innan allvaret är allmänt insett.

Själv är jag inte fullt lika kallhamrad. Jag tror i och för sig som Hornborg att “det fossilbränsledrivna samhället närmar sig vägs ände”, men samtidigt tror jag på möjligheten av vi under trycket av våra självskapade problem skall kunna åstadkomma ett språng i vår utveckling som är av en magnitud som kan kallas ett civilisationsskifte. Att vi helt enkelt kan leva i en tid då vi kommer att få se en ny världsbild födas som ger oss den förståelse för oss själva och naturen som gör att vi kan skapa en framtid värdig det bästa hos oss själva.

Grunden för detta makrohistoriska eller historiefilosofiska perspektiv kan jag inte redogöra för i ett kort inlägg utan jag måste hänvisa till mina böcker. Ett nyhetsbrev med titeln Klimatfrågan – brytpunkt eller motsvarigheterna till säkert sex och bromsmediciner ger också en viss inblick i min syn på hur vår tids kris kan tolkas.

———————————
Andra bloggare om , , ,

Hjärnans makt

Läste just en artikel i DN om apforskning. Rubriken är Hur vi vet vad vi verkligen vill och den undersöker apors benägenhet att avstå varierande mängder fruktjuice för att få se på bilder av honors bakdelar och bilder på högstatusapors ansikten. Och visst var aporna beredda att betala för som artikelförfattaren uttrycker det “mjukporr och kändisar”.

Detta sägs vara ett led i en forskning som startade på 90-talet med syfte att “försöka ta reda på hur vårt högsta beslutande organ, hjärnan, egentligen bär sig åt när den – ofta helt utan vår medvetna vetskap – värderar olika typer av information för att sedan fatta ett beslut”.

Det skulle alltså vara hjärnan som fattar beslut åt oss! Människan som en hjärnstyrd automat förmodligen primärt programmerad för att öka sannolikheten för spridningen av de egna generna i den råa darwinistiska utvecklingskampen. Hur trovärdigt är egentligen detta? Och varför har hjärnan på dessa forskare i så fall beslutat att de skall försöka använda sina hjärnor för att avslöja sina egna hjärnors makt över dem själva? Kan de i så fall komma fram till något annat än vad deras hjärnor redan har bestämt? Och har de forskat på i vilken mån deras forskning har gynnat deras egen genspridning?

Ja jag undrar bara. För övrigt är det förstås intressant med forskning om hur hjärnan faktiskt fungerar. Men sådan forskning kan man ju bedriva utan att samtidigt göra sig till talesman för en metafysik som förvandlar människan till en hjärnstyrd köttrobot.

———————————-
Andra bloggare om , ,

Obamas bländande retorik

Utgången i demokraternas primärval i South Carolina var kanske ingen sensation, men segermarginalen var utan tvekan sensationellt stor. Barack Obama fick 55 procent av rösterna mot Hillary Clintons 27 och John Edwards 18. En seger som vanns trots att Bill Clinton fick agera som sin frus pitbull och satte in alla sina icke obetydliga retoriska krafter för att övertyga valmanskåren om att Obama kommit lindrigt undan i mediagranskningen och att han därför egentligen bara är ett illusoriskt hopp för svarta.

Uppenbarligen gick inte detta hem, utan i slutfasen av kampanjen skedde en av opinionsundersökningarna missad vindkantring till Obamas fördel. Om han kan översätta detta till liknande framgångar på den stora primärvalsdagen 5 februari är förstås en öppen fråga.

Det som gör att jag tror att han har en chans trots att han ännu så länge ligger sämre till än Hillary Clinton i de nationella opinionsundersökningarna och i viktiga delstater som Kalifornien och New York är hans breda väljargruppsöverbryggande strategi och hans bländande retoriska förmåga.

Just när det gäller retoriken finns det ingen på vare sig demokraternas eller republikanernas sida som kan mäta sig med Obama. Och en av de fascinerande aspekterna av den amerikanska politiken är att gammaldags retorisk förmåga fortfarande har en stor betydelse. Här ligger t.ex. en sällan nämnd men starkt underskattad förklaring till att George Bush vann över både Al Gore och John Kerry.

Min senaste lite djupare analys av den amerikanska politiken gjorde jag i ett nyhetsbrev skrivet samband med demokraternas konvent 2004. Mina reflektioner har titeln Om att bryta upp från en måltid bland svinen – tankar kring det amerikanska presidentvalet. Det är väl inte uteslutet att jag kan komma att bli inspirerad att skriva en ny och längre nyhetsbrevsreflektion över den amerikanska politiska situationen när det drar ihop sig till presidentval. Men nu nöjer jag mig med att dra en lans för Obama och hans hjärtberörande retorik. Hans segertal i South Carolina följer här i två delar.

Del I

Del II

———————————
Andra bloggare om: ,

Kan liv skapas?

Craig Venters forskarlag påstås vara nära att skapa liv (se www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=597&a=736218 ). Jag undrar just om det är rätt beskrivning av vad de sysslar med. Beskrivningen förutsätter ju att liv inte finns utan skapas av i det här fallet 582970 s.k. kvävebaser, dvs. byggstenar i DNA-molekylen. För mig verkar det troligare att liv finns och att det Craig Venter och hans medarbetare sysslar med är att försöka bygga en biologisk struktur som så att säga kan haka på det liv som redan finns, ungefär i analogi med att någon bygger en primitiv radioapparat och då får in en eller annan sändning från t.ex. Sveriges Radio.

Motivet till verksamheten beskrivs som oegennyttigt. Det handlar om “att tillverka helt skräddarsydda bakterier för miljöändamål”. Visst låter det vackert. Men man kan ju i sitt stilla sinne undra över vad dessa “skräddarsydda bakterier” själva kommer att ha för miljökonsekvenser. Det är förstås inte meningen att de skall komma ut på vift. Men det är mycket som inte är meningen, men som ändå händer. Att det hägrar stora pengar i förlängningen av Venters projekt behöver dock ingen tvivla på. Mammon behöver inte skapas. Mammon lever.

———————————-
Andra bloggare om , ,

Att satsa på småföretagare…

Idag fick jag årets första skattedeklaration för mitt lilla aktiebolag, och då blev jag påmind om att de resterande 2,5 procenten av rabatten på arbetsgivaravgiften för månatliga lönesummor upp till och med 61800 hade tagits bort. En rabatt som funnits i många år som stöd för småföretagare. Detta retar mig. Inte för att jag inte kan överleva att arbetsgivaravgiften för att betala mig själv 1000 kronor i lön numera är 324,20 mot de 274,20 som den skulle ha varit om hela den ursprungliga rabatten hade funnits kvar (därtill får jag förstås betala vanlig inkomstskatt på tusenlappen ifråga). Utan det som retar mig är all beskäftig retorik om att satsa på småföretagare som den borgerliga regeringen har hängett sig åt. I valrörelsen var det i varje fall ingen hejd på hur lätt och bra allt skulle bli. Men av de beslut som regeringen fattat till stöd för småföretagare har jag alltså hittills bara kommit i åtnjutande av en sammanlagd arbetsgivaravgiftsökning på 5 procent. Jag vet inte om just denna “småföretagarsatsning” anses nödvändig för att man skulle få råd att ta bort förmögenhetsskatten eller sänka fastighetsskatten för dem med särskilt värdefulla hus, eller om det är någon annan omvänd robinhoodkalkyl som spökar.

Men oavsett vilket vill jag betona att jag inte är förbannad för att jag är skattekverulant, vi behöver förstås en skattefinansierad offentlig verksamhet. Men det jag inte kan förstå är varför man säger en sak och gör en annan? Är det verkligen nödvändigt? I min värld är det sånt som skojare sysslar med.

Guldbagge till Nunnan

Såg på Guldbaggegalan under kvällen. Gladde mig särskilt åt två saker. Michael Segerströms bagge för hans fantastiska rolltolkning av den milt patetiske, men djupt mänsklige Bernhard i Darling. Och så att Nunnan fick baggen för bästa dokumentär. Det var den verkligen värd. Om du inte redan har sett den så gör det. Den finns på www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=13276&a=1005434&lid=puff_1031396&lpos=extra_0. För många i vårt sekulariserade land är den förstås en stötesten, men för alla som kan för en stund hålla borta det vanliga hånet och tvivlet kan mötet med Marta väcka något i hjärtat som kan utvecklas till en port till en verklighet bortom orden.

———————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Ett retoriskt mästerstycke

Severn Suzuki, en 12 årig kanadensisk flicka, säger några sanningens ord om vart samhällsutvecklingen är på väg, och vart den borde vara på väg! Talet hölls redan vid Rio-konferensen 1992, men är inte mindre aktuellt nu. Enligt Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Severn_Cullis-Suzuki har hon fortsatt på samma spår och utöver pågående högre studier i olika miljörelaterade ämnen har hon bl.a arbetat som medlem i Kofi Annans Special Advisory Panel inför UN World Summit i Johannesburg 2002.

Om människans natur

Läste just en alldeles osannolikt bra understreckare i SvD med titeln Konsten visade Freud vägen till själsdjupet www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_769339.svd. Artikeln är skriven av en knivskarpt klartänkt filosofie doktor i teoretisk filosofi, Johan Eriksson. Rubriken kan väl leda tankarna till flummerier från analyssoffan, men Erikssons recension av det nyutgivna elfte bandet av Freuds samlade skrifter Konst och litteratur (Natur och Kultur, 2007)www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9127058239 är ett välformulerat, lätt förstucket och sofistikerat försvar för människans rätt att vara människa inför de till konsekvenserna helt otillräckligt förstådda massiva försöken att reducera henne till en biologisk maskin.

Att en sådan man som Eriksson har disputerat i teoretisk filosofi väcker en känsla av hopp i mitt halvcyniska och odisputerade akademikerhjärta. Jag trodde inte att man i rådande tidsanda släppte en sådan man över bron till lagerkrans och ring. Ibland är det skönt att ha fel.

Trångsunds kommun

Så har det äntligen hänt. Enligt en artikel i SvD har Huddinge kommunfullmäktige beslutat om en folkomröstning om kommundelning. Och dessutom en klok folkomröstning, dvs. om minst 60 % av rösterna i den berörda kommundelen är för en delning så kommer ledningen för Huddinge kommun att inlägga en ansökan till regeringen om kommundelning. Det i opposition varande socialdemokratiska kommunalrådet i Huddinge Anne-Marie Högberg tar till brösttoner och kallar denna uppläggning för skendemokrati. Och andra talar om att kommundelningen blir för dyr, dvs. att den inte är värd sitt pris.

Själv har jag bott i Trångsund i över trettio år, och jag kan utan tvekan säga att Trångsund är hemma. Här trivs jag. Dessutom är det en plats med identitet, integritet och egen utvecklingskraft. Det är säkert Huddinge också, men varför skall Huddinge styra Trångsund? För mig är det lika långsökt som om unionen mellan Norge och Sverige fortfarande skulle gälla. Och låt mig påminna om att norrmännen var de enda med rösträtt i folkomröstningen om unionsupplösningen. Men det kanske var ett exempel på skendemokrati!?

En kommundel med c:a 22000 invånare har säkert också skattekraft att sköta en egen kommun. En kommun som jag tror kan visa sig bli en mycket attraktiv och livskraftig kranskommun till vår huvudstad. Och för övrigt anser jag att kommunnamnet bör vara Trångsunds kommun (och inget annat).
———————————
Andra bloggare om , , ,

På rätt väg

Thomas Gür har skrivit en fyndig krönika på SvD:s ledarsida www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_765325.svd. Rubriken är Spådomarna hänger inte med i svängarna. Gür gör sig särskilt lustig över föreställningen att det skulle fattas tre jordklot om alla människor på jorden skulle konsumera lika mycket som vi svenskar. Han hävdar att på 70-talet så var motsvarande uppskattning att det fattades 20 jordklot, och att Göran Perssons miljöpolitiske rådgivare Stefan Edman under 90-talet hävdade att det handlade om 10 jordklot, medan det enligt samme Edman fattades 4 jordklot 2005.

Och Gürs slutsats blir att “argumentet om tre jordklot är således ett positivt budskap, för det signalerar att mänskligheten har blivit mycket effektivare i sin resursanvändning såväl vad gäller produktion som drift.” Vi är med andra ord på rätt väg, och den implicerade slutsatsen är rimligen att om vi ökar tempot ytterligare i våra ekonomi- och teknologidrivna utvecklingsansträngningar så kommer vi snart i ekologisk balans. Så upplöses alla katastrofscenarier till intet. Visst är det underbara nyheter. Gür är med andra ord förespråkare för det som numera kallas “hållbar tillväxt”, dvs. det tillstånd som uppnås när man har som det uttrycks i en proposition (2002/03:122) betitlad Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (www.sweden.gov.se/content/1/c4/07/73/874fe3e0.pdf) lyckats “bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och negativ påverkan på miljö, naturresurser och människors hälsa.”

Huruvida detta underbara tillstånd alls existerar som något annat än en illusion är förstås en för framtiden helt avgörande fråga. Min senaste längre reflektion om saken har titeln Klimatfrågan – brytpunkt eller motsvarigheterna till säkert sex och bromsmediciner och kan studeras på www.edris-ide.se/2-07.pdf