Har i många år hyrt en lokal i bostadsrättsföreningen för mina böcker. När de nya fakturorna kom krävde förvaltaren SBC plötsligt betalt för två lokaler. En kallades för lokal och den andra för förråd. Naiv som jag är trodde jag att det skulle vara en ren formalitet att få detta ändrat. Men ack nej. Att jag till SBC-byråkraten hävdade att jag som vanligt bara hyrde en lokal ansågs inte vara något att bry sig om. Inga argument bet.
Jag tänker osökt på ett inslag på Rapport för ett tag sedan. Det handlade om en man som Försäkringskassan krävde uppehållstillstånd av för att han skulle få sjukersättning. Han var född i Sverige av svenska föräldrar och hade levt hela sitt liv i Sverige. Men vad hjälpte det när det i Försäkringskassans papper stod att han var nyligen inflyttad. Fram med uppehållstillståndet bara, annars får du inga pengar lille vän.
Så vem vet jag kanske inte lyckas göra mig av med den lokal jag aldrig haft?
UPPDATERING 10 Jan 2013:
Ärendets fortsatta utveckling framgår av följande poster från Facebook.
JV frågar: ”Hur ser kontraktet ut? Är kontraktet på EN lokal så bestrid och bifoga kopia på avtalet. Är summan av hyresfakturorna högre än det du betalade tidigare?”
Jag svarar: ”Jag måste väl bekänna att sista meningen i blogginlägget var tillspetsad eftersom jag retade mig på attityden jag möttes av. Men jag kommer förstås att kunna reda upp detta efter mer eller mindre krångel. Förmodligen måste bostadsrättsföreningens styrelse blandas in. Vad jag säger och visar har uppenbart ingen betydelse. Och skulle jag förete kontraktet så kan åtminstone den halsstarriga person som jag pratade med ändå hävda att jag har ytterligare en lokal eftersom det står på fakturan att jag har det. Och det är med all sannolikhet bara styrelsen som är betrodd att intyga att denna lokal varken finns i sinnevärlden eller är eller kommer att bli uthyrd till mig eller någon annan.”
Och så kommer en slutkommentar av mig.
”Hör och häpna: Idag hanterades frågan av en vettig person. Hon upptäckte felet som lett till dubbeldebiteringen, rättade det och bad om ursäkt. Inget slirigt skitsnack utan en rak och ansvarstagande person. Det gjorde mig glad!”