Det är något särskilt med Barack Obamas retorik. Den är mycket starkt berörande. Och jag har redan nämnt detta i ett par tidigare blogginlägg. Vad det är som gör hans tal så kraftfullt är svårt att förstå, eller kanske framförallt artikulera. Jag tänker i sammanhanget på Pythagoras. Det sägs nämligen att Pythagoras som ett led i sin bedömning av vem som skulle kunna beviljas inträde i hans mysterieskola lär ha lyssnat noga till den sökandes röst och tal. Han försökte med all sannolikhet fånga den djupaste ”tonen” hos den sökande. Den ton som hans ”varande i nuet” men kanske framförallt hans ”blivande eller djupaste varande” är stämd i. Den konst Pythagoras måhända behärskade till fulländning var att använda rösten som uppenbarare av en människas natur och livsväg. En konst som jag tror också fångar den svåråtkomligaste dimensionen av retoriken. Och här någonstans, på ett plan bortom orden, finns förmodligen också nyckeln till magin med Obamas röst. Och om amerikanerna tycker sig mer eller mindre subliminalt höra sin näste president, då väljer de honom också.
En intressant, och mera jordnära, bedömning av hur Obamas röst håller på att väcka en bred och kanske till och med partiöverskridande amerikansk längtan efter genomgripande förändring görs i följande inslag från CBS News.
———————————
Andra bloggare om Barack Obama, presidentvalet, retorik,
