En pärla till annons

Karl-Erik Edris

John McCain har för närvarande framgångar i opinionen. Nästan hela Obamas försprång lär ha försvunnit enligt de senaste undersökningarna. En bidragande orsak har troligen varit de envetna attackerna från McCain om att Obama är en elitistisk celebritet utan den substans som krävs för det högsta ledarskapet. Till belysning av detta med elitismen har Obamakampanjen nu levererat en pärla till annons.

Och för den som vill frossa i krigshjälten McCains bostadssituation är följande lilla film intressant.

DN, SvD1, SvD2
———————————
Andra bloggare om , ,

Obama har tröttnat på smutskastning

Karl-Erik Edris

Här förklarar Barack Obama med kraft sin hållning till den typ av personangrepp som John McCain använder för att skapa ett intryck av att Obama är allt från en lättviktig celebritet, som inte är beredd att leda, till en opatriotisk och i utrikesfrågor okunnig och omdömeslös person som bara har ett verkligt intresse för ögonen, dvs. att bli president.

DN:s ledare i ämnet.
———————————
Andra bloggare om , ,

Barack Obama som ”community organizer”

Karl-Erik Edris

Då och då har jag hittat olika små filmer som tydligt illustrerar den typ av ledarskap som Barack Obama är exponent för. Två exempel på min blogg är Obamas respektfulla ledarskap och Obamas insiktsfullhet som ledare. Nu har jag hittat ytterligare en liten film där några damer delar med sig av sina intryck från samarbetet med Obama när han var s.k. ”community organizer” i Chicago.

———————————-
Andra bloggare om , ,

John Kerry som vicepresident?

Karl-Erik Edris

Spekulationerna om Obamas och McCains vicepresidentkandidater är intensiva. Personligen har jag ingen känsla för vem som skulle passa McCain bäst, men när det gäller Obama så tror jag fortfarande på det som jag skrev i mitt inlägg Barack Obama och John McCain – hörs inte skillnaden. Jag tror alltså att Evan Bayh ligger bäst till. Men i natt flimrade det plötsligt till en idé i hjärnkontoret som kändes solid. Det kanske helt överaskande blir John Kerry! Alldeles OK för min del. Och när jag tittade runt lite på nätet så fann jag följande nyhetsinslag. http://wbztv.com/video/?id=65679@wbz.dayport.com (Tyvärr accepterar inte Blogger länken, men den fungerar i din webbläsare).

DN,
———————————
Andra bloggare om , ,

Barack Obama och John McCain – hörs inte skillnaden?

Karl-Erik Edris

Har här på min blogg och i nyhetsbrev då och då berört mitt retoriköra. Jag känner mig alltid flummig när jag gör det, men utöver själva budskapet tycker jag mig höra något som bär fram talarens kvalité som person. Senast jag skrev om dylikt så gällde det Barack Obama och hans bländande retorik.

I natt läste jag så ett stycke om just detta hörande i Anita Goldmans förnämliga bok Ljusbärarna. Hon skriver där om en av de personer som hon skildrar i boken – Jacques Lusseyran en blind fransman som redan som skolungdom startade en motståndsrörelse mot nazismen och så småningom hamnade i Buchenwald – att han hade en säregen hörsel. Jag kan förstås inte mäta mig med honom, men jag känner i princip väl igen mig i denna hennes beskrivning:

”Som ledare för motståndsrörelsen var hans uppdrag att intervjua alla som önskade ansluta sig – ett enormt förtroende, eftersom frågan om tillit är akut i en sådan situation. Över sexhundra unga män fördes till honom på kort tid och han avgjorde utan att tveka vilka av dem man kunde lita på. Han lyssnade inte så mycket på vad de sa, utan på hur den talande använde sin röst. Han tvekade en gång, det var en man vars röst han inte tyckte om, men som samtidigt sa allt det korrekta och erbjöd rörelsen just de tjänster man så desperat behövde. Lusseyran lät de senare markörerna bli utslagsgivande. Det blev denna man som förrådde rörelsen, vilket ledde till fängslande, tortyr, inspärrning i koncentrationsläger och död för många av dess medlemmar”.

Ur detta perspektiv har jag så slutligen några få saker att säga om vad min hörsel säger om det amerikanska presidentvalet. Bland de personer som nämns som Obamas vicepresidentkandidater framhålls numera Joseph Biden, Tim Kaine och Evan Bayh som de som ligger bäst till. Skulle mitt öra välja så skulle Evan Bayh tveklöst bli vicepresidentkandidat.

När det sedan gäller valet mellan Obama och McCain är det för mig otroligt fascinerande att en man som McCain kan ligga så bra till i opinionsundersökningarna som han ändå gör. Och jag vill bara säga, ”men hör inte folk”.
———————————
Andra bloggare om , , , ,

Obamas respektfulla ledarskap

Karl-Erik Edris

I ett tidigare inlägg har jag kommenterat Barack Obamas insiktsfullhet som ledare med utgångspunkt från en en film från när han höll en liten betraktelse för personalen på sitt kampanjhögkvarter. Nu har jag hittat ytterligare en film där Obama ånyo visar sin förnämliga förmåga till praktiskt ledarskap. Denna gång handlar det om ett valmöte där några unga svarta grabbar börjar häckla Obama och hissa upp en banderoll till stöd för sin grupp som verkade ha som huvudidé att Obama sålt sina svarta bröders intressen billigt i sin egen maktsugenhets namn.

Efter att häcklarna tystats ner av att övrig publik skanderade ”Yes we can” fick de ett löfte av Obama att ställa en fråga efter det att han hade hållit sitt tal. Den här videon visar hur han hanterade situationen.

Även om videon enligt min mening talar för sig själv vill jag ändå säga att i den här situationen visar Barack Obama både ett föredömligt lugn och en utmärkt förmåga att bemöta de radikala grabbarna med respekt. Det är som han säger ”democracy at work”.

Modellen för hur häcklare brukar hanteras visas annars i den här videon med John McCain som ju för närvarande är hårt engagerad i att försöka framställa Obama som ett tomt mediefenomen utan ledarförmåga.


——————————————–
Andra bloggare om , , ,

Hotet från Obama

Karl-Erik Edris

Gerard Baker vid The Times i London har gjort en satir om Barack Obama som världens frälsare. I skickligt parafraserande av det bibliska språket förmedlas en känsla av att Barack Obama verkligen är en anspråksfull idiot som inte har något annat att erbjuda än fagert tal. Bloggaren Dick Erixon är föga överraskande förtjust medan Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson är mera ambivalent. Han har av allt att döma blivit berörd av Obamas retorik, men högerpolitikern i honom verkar inte vara helt tillfreds med detta.

Här kan du själv ta del av Gerard Bakers satir

För egen del finner jag detta försök att förminska Obama mycket intressant. Baker tar ju verkligen till storsläggan. Det farliga för den etablerade maktens män och kvinnor med retorik av den typ som Obama behärskar näst intill fulländing är att den kan väcka s.k. vanligt folk så att de kan få för sig att det inte behöver vara som det är. Maktelitens utrymme skapas ju av att de vanliga medborgarna hålls eller håller sig själva på mattan med hjälp av en kombination av elitens egna manipulationer och medborgarnas egen cynism och känsla av maktlöshet.

När den här typen av satir uppträder då ser jag det som ett tydligt tecken på att Barack Obama besitter en kraft som hotar den bestående ordningen därför att den ger människorna hopp om att förändring är möjlig. En motstrategi blir då förstås förlöjligandet. Vem tror han att han är? Tror han verkligen att han kan utmana den plutokratiska elit som styr vår värld? Förstår han inte att det är farligt? Gerard Baker var dock försiktig nog att inte anspela på Golgata.

———————————-
Andra bloggare om , , , , , , ,

John McCain och Britney Spears

Karl-Erik Edris

John McCain gör vad han kan för att få Barack Obama att framstå som en lättviktare. I en av sina senaste reklamsnuttar tycker sig McCain ha anledning betona likheterna mellan entusiasmen inför Obama med den celebritetskult som omger personer som Britney Spears och Paris Hilton.

Nu visar det sig ironiskt nog vara John McCain själv som har mest gemensamt med Britney Spears, åtminstone när det gäller synen på Irak.

———————————
Andra bloggare om , ,

Barack Obamas insiktsfullhet som ledare

Karl-Erik Edris

Jag har i tidigare inlägg knappast sparat på mina positiva omdömen om Barack Obama. Mest imponerad är jag av hans talekonst och vad den röjer om honom som person och ledare. Men den här lilla filmen gör ett ännu starkare intryck på mig. Det är inget stort tal inför en mångtusenhövdad publik utan det är en lågmäld betraktelse som Obama håller på sitt kampanjhögkvarter i Chicago inför personal och volontärer. Han har just vunnit primärvalen och gör en liten reflektion över vägen dit och hur framtiden ter sig för hans hängivna medarbetare. Det han röjer om sig själv och sin förståelse för ledarskap i detta lilla tacktal är en fröjd att höra för en person med min bakgrund. Jag har ju ägnat många år av mitt liv till att reflektera över ledarskap, och kunnat med sorg i hjärtat konstatera att verkligt bra ledarskap är något högst ovanligt. Men här har uppenbarligen USA fått en möjlighet att till president välja en man som i djupet av sin varelse förstår vad det handlar om.

På samma sätt som George Bushs proklamation inför sitt härnadståg mot ondskan om att den som inte är med oss är emot oss slår an en ton som subliminalt uppfattas som uppmuntran av varje ledare som är fallen för ett misstroendeorienterat, maktmanipulativt och auktoritärt ledarskap så kommer Barack Obama att som president utan tvekan bli en kraftfull exponent för ett tillitsbaserat och kreativt grupporienterat ledarskap.

Måtte det amerikanska folket visa sitt goda omdöme i valet!


———————————
Andra bloggare om , , , ,