Så har då folkomröstningen om en delning av Huddinge kommun avgjorts. Efter att maktcentrum i kommunen bedrivit en massiv skrämselpropaganda om hur extremt ekonomiskt kostsam och oförmånlig en kommundelning skulle bli har 58,8 % av de 52,6 % av de röstberättigade som orkade ta sig till valurnorna förklarat sig vara motståndare till en kommundelning. Inget överraskande resultat även om jag själv i det längsta hoppades att den enighet som samtliga partier uppvisade med undantag för Drevvikenpartiet (och det i fullmäktige ej representerade Centerpartiet) och delvis Kristdemokraterna skulle tolkas som att motståndet mot kommundelningen bland politikerna i första handlade om dem och deras intressen och inte om de intressen som vi som bor i Trångsund, Skogås och Länna har. Men det var uppenbarligen att hoppas för mycket.
Jag drar två slutsatser av valresulatet.
1. Om det krävdes 60 % jaröster och däröver för att kommunen skulle verka för en delning så borde det krävas 60 % nejröster och däröver för att avföra frågan om kommundelning för gott. Därför bör frågan inte avskrivas från den kommunalpolitiska dagordningen.
2. En långsiktigt strategi för kommundelning bör därför inledas genom att de till kommundelning positiva partierna inleder ett gärna partiöverskridande systematiskt arbete dels för att rekrytera företrädare som kan personifiera den tilltänkta nya kommunens tro på sig själv och dels för långsiktig förtroendeskapande kommunikation kring idén om en kommundelning. Detta arbete behöver göras som ett slags vaccinering mot den typ av skrämselpropaganda som denna gång fick de allra flesta att strunta i vad hjärtat säger och rösta räddhågset för en kommun som uppfattas som något ”på andra sidan skogen” som inte angår mig.
SvD, DN, Kalles blogg
———————————
Andra bloggare om Trångsund, Huddinge, kommundelning, folkomröstning, skrämselpropaganda, demokrati