En gång i tiden, när jag gick i gymnasiet, började jag intressera mig för livsåskådningsfrågor. Jag läste så mycket jag kunde i ämnet, allt från kristna och ateistiska böcker till mer exotiskt material som Dao De Jing. En del böcker fyllde mig med en djupare känsla av mening, däribland sociologen Kaj Håkansons böcker, trots att de ofta var relativt oordnade. [1] Kaj nämnde i några sammanhang Karl-Erik Edris och jag beslutade mig för att titta närmare på det han skrivit, även om det till en början inte verkade vara något för mig. Corporate Social Responsibility lät bra men låg inte riktigt inom mitt intresseområde. Jag noterade namnet men glömde sedan bort det. Men så en dag, flera år efter elfte september, hittade jag hans artikel om denna händelse och tyckte att den var betydligt klokare än något annat jag läst. Ja, jag tyckte rentav (och tycker fortfarande) att det mesta som skrivits i Sverige och utomlands bleknar i jämförelse med denna mycket klara analys. [2] Denna klarhet har drivit mig att sätta mig djupare in i hans tänkande.
En intressant sak som lyser igenom det mesta Edris skrivit är en form av leda med det nuvarande samhället. Ledan består inte så mycket i saker som orättvisor, krig och arbetslöshet utan snarare i den materialistiska [3] verklighetsuppfattning som är dominerande i stora delar av den utvecklade världen. I korthet går detta ut på att allt som har med själ och andlighet att göra är hjärnspöken och den högsta mening som kan sökas är ett gott liv i materiell mening innan den oundvikliga utplåningen. Flera av de tidigare böcker Edris skrivit går ut på att hitta en djupare mening än denna tämligen bleka vision.
I den föregående boken I ett annat ljus går författaren igenom sin världsbild som beskriver en riktad evolution av universum mot högre stadier. Även om många skulle ropa “new age” om de såg de enskilda trossatserna så har han en betydligt klarare intellektuell blick än de flesta alster som normalt räknas till denna kategori. Det finns en skärpa och en vilja att ta sig an livsåskådningsdebatten på ett sätt som är uppfriskande och berikande. I boken I ett annat ljus beskrivs den egna utvecklingen ur ett individuellt perspektiv.
Det är här den nya boken Vart är världen på väg? kommer in. Man kan delvis se det som en uppföljare till I ett annat ljus där kritiken mot den materialistiska världsbilden går djupare. Men istället för att enbart beskriva den som något slags felaktighet sätts den in i ett historiskt perspektiv. Dagens materialism kom som en våldsam motreaktion på århundraden av kristet förtryck. Efter att ha samexisterat med kyrkan under några hundra år blev materialismen till slut så dominerande att den bestämde sig för att göra rent hus med allt vad religion heter. Vi fick visionen om det rationella paradiset där vi, med konstant ökande vetenskaplig kunskap och evig ekonomisk tillväxt till sist kommer att skapa det perfekta samhället med överflöd åt alla.
Att beskriva alla detaljer i den beskrivning som byggs upp i denna bok skulle ta för lång tid (den är ju trots allt över 600 sidor). Men jag ska göra en genomgång av den grundläggande strukturen och vissa viktiga tankefigurer som återkommer.
Det som är nytt i denna bok jämfört med tidigare är beskrivningen av tiden. Edris vision grundas i konceptet ”efterklokhet i förväg” och det handlar inte om något slags noggrant utförd framtidsprognos utan utgår istället från att nuet inte enbart betingas av det förflutna, vilket väl är den vanliga uppfattningen idag, utan också att framtiden s.a.s ”drar” i nuet eller planterar frön som lägger in tidslinjen på rätt väg. Vidare beskrivs hur tiden är mångdimensionell och att vissa djupare delar av den kan förstås bl.a. genom meditation. [4]
Denna tankefigur används sedan som kontrast och jämförelse med andra perspektiv genom historien. Traditionellt sett, åtminstone i västerlandet, har olika former av teleologiska teorier varit rådande. Det vill säga historien har en bestämd riktning, och denna riktning orsakas av olika krafter som försynen eller världsanden i Hegels filosofi. Flera kapitel handlar om att reda ut detaljerna i dessa olika teorier och är värdefulla i sig själva som ett sätt att förstå olika historieteorier genom tiderna. Vidare beskrivs olika perspektiv på framtiden i dagens värld. Här finns i princip tre olika uppfattningar:
1. Allting löser sig med i stort sett samma system som tidigare. Denna idé är populär bland makteliten. Även om den sällan beskrivs på detta sätt – ofta talas det om att man förstår att det finns problem eller “utmaningar” – så är det i praktiken vad den syftar till. Moderna förespråkare för ett sådant synsätt är exempelvis Johan Norberg och Hans Rosling [5].
2. Vi går mot en katastrof, antingen av ekologisk eller ekonomisk natur. När katastrofen väl inträffat återgår samhället till ett tidigare, mer primitivt stadium. Denna teori förespråkades bl.a av Oswald Spengler och i modern tid av tänkare som Tainter.
3. Teknologin kommer att utvecklas på ett sådant sätt att vi går in i en ny, högteknologisk värld där alla dagens problem är lösta. En av de mest kända (och iögonfallande) förespråkarna för en sådan vision är Ray Kurzweil, som tänker sig att den teknologiska utvecklingen kommer att sammanfalla med den biologiska och till sist ta över hela universum. (Detta knippe av idéer kallas av författaren för ”det rationella paradiset 2.0”)
En glädjande sak med Vart är världen på väg? är att den vare sig driver med eller okritiskt godtar Kurzweils vision, vilket verkar vara de normala reaktionerna. Istället beskrivs den, som jag ser det, på ett tämligen rättvist sätt. Kurzweil själv skulle troligen inte ha något att invända. Edris kritik mot Kurzweil går inte ut på att denne är en tok eller att idéerna som sådana är omöjliga, utan den riktas in på det faktum att han i princip utgår från samma materialistiska världsbild som de flesta andra även om han själv säger sig inte vara reduktionist. Personligen tror jag Kurzweils idéer kan influera fler människor att våga tänka längre, utan att för den sakens skull ta hans förutsägelser på hundraprocentigt allvar.
Författaren beskriver sedan sin egen vision av hur det kommer att gå i framtiden, och även om han inte fullt ut delar Kurzweils tankar är idén att vi faktiskt kan gå in in en framtida högteknologisk värld om vi gör de rätta mentala förberedelserna. Detta kommer att kräva en djupgående förändring av samhället där människor är mer själsinriktade. Med den sedvanliga egocentriska inriktningen som rått i tusentals år får vi bara mer av maktkamper, krig och hänsynslöst resursutnyttjande. Ett samhälle där vi så att säga öppnar oss för högre influenser kommer dock inte framförallt bara att vara en teknisk lösning utan även på sikt en helt annan form av organisation.
Hur man får kontakt med djupare, själsbaserade nivåer har tidigare beskrivits I ett annat ljus och utvecklas i denna bok.Edris beskriver hur verkligheten till sin natur inte alls är slumpmässig och meningslös utan kärleksfull, men vi måste kunna öppna oss för detta för att verkligen erfara det. Vägen dit är för de flesta lång och svår, men när man väl kommit till en punkt i livet där den nuvarande utvecklingen inte längre ter sig särskilt lockande kan en öppning ske. Detta gäller inte bara på individnivå utan även samhället som helhet. När gruppen själsbaserade individer blir tillräckligt stor kommer de idéer som beskrivits i boken att te sig mer naturliga och bli lättare att genomföra. Detta kommer dock inte att ske utan strid med den nuvarande makteliten, och det finns flera relativt noggranna beskrivningar av hur detta kommer att te sig. En viktig del i resonemanget är olika grupper inom mänskligheten som kommer att leda öppningsarbetet – renodlare och reformatörer. Renodlarna är de som skapar andliga organisationer eller alternativa samhällen och på detta sätt visar vilka alternativ som finns, medan reformatörerna arbetar inom systemet (antingen i företag eller statliga institutioner) för att långsamt förändra det.
Dessa förändringsarbetare, eller ”kättargruppen” som den kallas, är förstås inte en grupp utan sina egna problem. När jag läste beskrivningen av dem fick jag en inre bild av en grupp alternativa arkitekter som bygger egna hus utan bygglov. Det finns då allt från sjabbiga kojor och halvdana konstruktioner till välbyggda palats. Hur väl arbetet med att skapa dessa alternativsamhällen går beror mycket på hur mycket själskontakt dess skapare har. Ofta blir det så att de har ett själsfrö som sedan omges av mycket lägre jag-tänkande. Maktmissbruk, irrläror och andra problem kan förstås frodas även inom denna miljö men det är här det nya kommer att födas, trots allt.
Vart är världen på väg? är en oerhört viktig bok som borde spela en roll i samhällsdebatten. Intelligent kritik av den materialistiska världssynen är tämligen ovanlig och kritiken inom systemet ofta intetsägande. Åtskilliga av ämnena som diskuteras i boken borde också kunna användas oavsett trosuppfattning för att diskutera hur ett framtida samhälle ska se ut och vad vi kan göra för att närma oss detta. Framförallt hoppas jag, förutom att flera visionärer läser boken och gör slag i saken att bygga ovan nämnda alternativsamhällen, att boken kan leda till en djupare diskussion om vilken värld vi vill ha bortom dagens system.
Även om jag varmt rekommenderar denna bok finns det en del skönhetsfläckar. Kanske hade texten kunnat kortas ned här och var. Dessutom hade det varit bra att ha ett register – det nämns åtskilligt med namn och speciellt vid jämförelser och analyser läsaren företar på egen hand [6] hade ett register varit till hjälp. Kanske kan det göras i en kommande utgåva?
I kommande artiklar ska jag diskutera tänkbara framtida scenarion för ett annat samhälle med kraftigt förändrade varianter av dagens nationalstater, regeringar och marknadsekonomi, baserat på insikter från boken. Om du inte redan läst den kan den beställas bl.a. härifrån.
[1] Se bl.a. Kaj Håkansons Den skapande tomhetens bild.
[2] Analysen går att läsa här:
[3] Materialistisk i filosofisk bemärkelse, inte konsumtionslust
[4] Intresserade läsare kan ta del av liknande tankar i Tarthang Tulkus Time, Space and Knowledge (Dharma Publishing, 1977)
[5] Jag fann kommentaren om Hans Rosling intressant eftersom han ofta framställs som en sanningssägare som beskriver hur det mesta blir bättre i världen. Kritik framförs sällan mot hans beskrivningar.
[6] Boken uppmuntrar till egna funderingar utifrån de beskrivningar av olika perspektiv som görs.
Olof Åkerlund
(Recensionen publicerad i bloggen The Collective Conscious)