I en intervju jag gjorde med Karl-Erik Edris i allra första Blaskan (www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer1/Intervjuer/karl-erik_edris.html ), talade vi om att varje samhälle behöver en civilisationsvision som kan leda vår mänskliga existens mot en förändring. Jag tror att politiska ideologier liksom religiösa system håller på att falla samman på grund av att de baserar sitt tänkande på de föråldrade strukturer som vårt politiska, ekonomiska och vetenskapliga system bygger sin bräckliga grund på. Världen runt har sedan 70-talet kvinnorörelsen, miljörörelsen, sociala rörelsen, new age och andra nya tankar utmanat ett system där de politiska partierna inte längre orkar hålla takten därför att de står för ideologier som inte riktigt har lösningen på våra problem.
Hela Karl-Erik Edris författarskap har liksom hans nya bok skakat om min egen politiska och filosofiska grundtro. Hans böcker går på djupet och visar ur historiefilosofiska och existentiella perspektiv på att mänskligheten behöver en ny vision som bygger på tilltro, kärlek och medmänsklighet vilket är den sannaste revolutionen eftersom den kräver en radikal inre och yttre evolutionsprocess hos oss som människor. Edris böcker måste läsas noggrant för att man skall se under texterna vad som sker inom oss själva. Edris utgår alltid från individer som ifrågasätter sina liv och går vilse, och för tredje gången använder han sig av konsulten Johannes Funts vägledning för att ta oss fram till en intressant kärna där människan måste allt mera välja inriktning i livet. Edris skriver vår tids historia och låter individen uppleva den och låter den ta plats i vår vardag.
Hans nya bok följer ett speciellt upplägg som han använt sig av i tidigare böcker. Människor som har olika sorters kriser i livet samlas på någon gård under samtalssessioner. Just detta upplägg skapar en intressant livsfilosofisk tankebyggnad som också är funktionell eftersom Edris via sitt skönlitterära grepp förmedlar just de tankar som jag upplever som livsviktiga för vår framtid. Den nya boken är också i större utsträckning än Edris civilisationskritiska gärning inriktad på individens möjligheter att finna sin fulla potential och utveckling som människa i vårt moderna samhälle. Men det som jag uppfattar som storheten i Karl-Erik Edris nya bok liksom i hans produktion för övrigt, ligger i idealet om Jesus kärleksbudskap bortom teologin, och faktiskt också bortom religionerna. Jag tror att detta är en vision som kan förändra mänskligheten i en riktig radikal omvälvning. I varje fall har Edris hela författarskap haft en sådan verkan på mig personligen, genom att det förändrat mitt eget tänkande åt ett håll som strävar efter något bortom ideologins förstelnade former.
Dr. Indie
(Recensionen publicerad i Blaskan, nr: 4 2004 – www.blaskan.nu/Blaskan/Nummer20/nummer20.html