Medkännande och ensidigt om adhd

Svenska Dagbladets Idagsida kör för närvarande en serie om adhd. I hittills fem artiklar (1 2 3 4 5) har olika personer med adhd-diagnos presenterats på det där inlevelsefulla, balanserade och välskrivna sätt som gör Idagsidan så bra. I det aktuella fallet är artiklarna så medkännande skrivna att det nästan känns hjärtlöst att komma dragandes med tvivel på de tankemodeller som hela adhd-tänkandet bygger på.

Men jag saknar likväl en problematiserande artikel om själva adhd-diagnosen. Och i synnerhet om orsakerna till det aktuella tillståndet. Men den kanske kommer.

I väntan på denna artikel vill jag om skälet till min saknad säga att jag anser att den nuvarande artikelserien ger ett rätt ensidigt stöd för det synsätt på adhd som hör samman med det rådande skolmedicinska paradigmet. Enligt detta betraktas ju sjukdom som i grunden orsakat av en störning i den biologiska mekanismen och att bot innebär att med hjälp av olika kemiska substanser så långt möjligt återställa den ursprungliga friska biologiska mekanismfunktionen. Och adhd-diagnosen passar utmärkt väl in i denna bild genom att adhd beskrivs som ett neuropsykiatriskt funktionshinder som kan motverkas t.ex. med olika amfetaminpreparat. Adhd-symtomen anses alltså bero på något slags störning i hjärnfunktionen som man försöker kalibrera med diverse kemikalier.

Ett alternativt perspektiv på adhd finns emellertid. Det är sprunget ur det som kallas anknytningsforskning, en forskningsinriktning som bygger på John Bowlbys pionjärinsatser på området (om anknytningsteorin i allmänhet läs t.ex. 1 & 2). Denna forskning kunde tidigt urskilja tre huvudtyper av anknytningsmönster mellan mor och barn: trygg, undvikande och ambivalent anknytning. En del barn passade dock inte in i dessa tre kategorier och från början på 1990-talet har vissa forskare börjat använda ett fjärde anknytningsmönster som kallas “desorganiserad anknytning”. En anknytningsform som förekommer i 5-10 procent av de undersökta föräldra-barnparen. Men förekomsten av det desorganiserade anknytningsmönstret är inte jämt fördelad över olika sociala situationer utan det är i stället så att i s.k. socialt utsatta familjer är förekomsten 25-30 procent och i socialt extremt utsatta familjer, s.k. högriskfamiljer, är förekomsten 85-90 procent.

Det adhd-relevanta med denna forskning är att den desorganiserade anknytningen är starkt relaterad till olika utagerande beteenden som hyperaktivitet, impulsivitet, uppmärksamhetsproblem, ökad aggressivitet etc. Forskningen visar kort och gott att barn med desorganiserad anknytning har starkt ökad tendens att bete sig på sätt som kan kvalificera för en adhd-diagnos.

Två mycket intressanta och sakligt välunderbyggda artiklar om adhd ur både ett evolutionspsykologiskt perspektiv och ur det perspektiv som anknytningsforskningen skänker finns i tidskriften Medikament. De är skrivna av läkaren Tomas Ljungberg och kan läsas här (1 2).

Om man ser på adhd-problematiken ur det perspektiv som håller på att växa fram ur anknytningsforskningen så kan man ställa sig frågan om det inte i själva verket är så att vi har valt att organisera vårt samhälle så att vi ökar möjligheterna för uppkomsten av olika former av otrygg och desorganiserad anknytning och att vi därför i rätt stor utsträckning själva producerar den adhd-problematik som vi sedan med bekymrad min bekämpar med amfetaminpreparat.
———————————-
Andra bloggare om , , ,

Comments (4)

  1. Hej Edris

    Här kan du vara ute på hal is. Det kan finnas en viss koppling till det du skriver om olika anknytningstyper.
    Har själv både läst in mig en hel del på Anknytningsteorin, har en fru som jobbar inom bup och har dessutom tre barn snart vuxna. Vår älste har diagnosen AD som är första delen på ADHD. Han är för tidigt född och modern hade grav havandeskapsförgiftning. I sk WAIS test har han 7 i arbetsminne. Efter 4 veckor med Concerta nytt test och då normaltalet 102. Tror du att det beror på Anknytning. Våra barn är sk högpresterande och har alla fått en enorm massa kärlek och uppmärksamhet. Hjärnan är en kemisk fabrik. Under graviditeten händer det mycket som kan gå fel. Tex att noradrenalinet blir dysfunktionellt.

    Sedan kan nog bristande anknytning spä på effekterna av ADHD och ibland kan symtomen förväxlas men det är nog inte samma sak som att ADHD inte finns.

    I detta fall är jag gärna anonym även om jag annars när jag bloggar är öppen med vem jag är.

  2. Hej Anonym,

    Tack för din kommentar. Jag förstår att du med utgångspunkt från din personliga situation tycker att min kommentar var väl lättvindigt framförd. Och så var kanske också fallet. Men jag var inte ute efter att framföra vare sig en generell förklaring eller bortförklaring till adhd.

    Min enda poäng var att väl kortfattat påminna om att frågan om orsakerna till beteendet är komplex. Och att vi i tider av dominans för en materialistisk filosofi framställd inte som filosofi utan som ett vetenskapligt faktum har en tendens att stirra oss blinda på hjärnan som enda orsak.

    Om du läser de två artiklar av Tomas Ljungberg som jag refererar till så får du en mycket mer heltäckande bild av forskningsläget än i mitt korta inlägg.

  3. Ja samhället är sannerligen inte rätt uppbyggt när man bryter den naturliga kontakten mellan barn och speciellt mor alldeles för tidigt. Allt för att socialisterna ska bygga sitt drömsamhälle där alla ska ut i jobb och barnen skall pedagogiseras.

    Därtill kommer en massa andra faktorer.

  4. Hej Karl-Erik!
    Jag har inte läst Tomas Ljungbergs bok och kom inte heller in på de två artiklar som du hänvisade till. Men jag har ändå åsikter om detta.
    Jag tycker att det är en ganska onödig strid som pågår kring vad som skulle vara orsakerna bakom ADHD.
    Visst är det tragiskt om samhällsutvecklingen ökar uppkomsten av olika former av otrygg anknytning, men vad skall vi göra åt det i så fall? Det gäller ju hela västvärlden och det kapitalistiska samhälle vi lever i. Vad som händer i andra delar av världen, kan kanske dessutom vara ännu värre sett ur ett anknytningsperspektiv.

    Ursprunget till ADHD-symptomen är nog mer komplicerat än vad vi tror; vi kan nog räkna med multifaktoriella orsakssammanhang.
    Om man dels betänker den biologiska ärftligheten bakom ADHD, dels att barn som har olika neurologiska skador har lättare för att drabbas av desorganiserad anknytning (egenskaper hos det späda barnet som irritabilitet, hyperaktivitet, hög emotionalitet och fysiologisk stresskänslighet har visat sig göra dem mer känsliga för anknytningsskador enligt adoptionsforskning som har gjorts), dels att dålig anknytning i sig kan ge hjärnskador (se artikeln nedan som jag har tagit från en hemsida om adoptionsbarn), dels alla andra samhällsfaktorer som säkert spelar in, så inser man att det kanske inte är så fruktbart att fundera över orsakerna.
    Vi vet dessutom att prognosen när det gäller anknytningsskador kanske inte är så god.

    Oavsett vad ADHD- symptomen beror på; om man nu kan man kompensera för dessa med hjälp av ADHD- medicin; varför skulle man inte göra det?

    Som psykolog inom skolområdet har jag sett dramatiska förbättringar i barnens fungerande sedan de börjat medicinera för sina symptom. Vem tjänar på att skuldbelägga föräldrarna för att barnet har ADHD om nu orsakerna bakom är av så komplicerad natur? Definitivt inte barnen i alla fall.

    På en hemsidan nedan skriver Dr Becker- Weidman som har jobbat med anknytningsskador i över 20 år om effekterna av vanskötsel tidigt i livet:
    http://www.adoptionarticlesdirectory.com/profile/Arthur-Becker-weidman,-Ph.d./3
    “The effects of early maltreatment on a child’s development are profound and long lasting. It is the impact of maltreatment on a child’s developing brain that causes effects seen in a wide variety of domains including social, psychological, and cognitive development. The ability to regulate emotions and become emotionally attuned with another depends on early experiences and the development of specific regions of the brain. Early maltreatment causes deficits in the development of these brain regions, primarily the orbito-frontal cortex and corpus callosum, because of the toxic effects of stress hormones on the developing brain”.
    Med vänlig hälsning
    Åsa Samsioe

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *