Såg just den sista minuten av programmet Existens. Då kungjordes att nästa program i serien har titeln Är Gud ett hjärnspöke? Programmet skall tydligen handla om hur hjärnan fungerar vid religiösa upplevelser. Och vartåt det hela lutar får man en antydan om i presentationstexten för programmet i fråga på SVT:s hemsida. Där står nämligen “hur känns det att som troende höra att Gud kanske bara finns i hjärnan?” Själv har jag mycket svårt att förstå att denna fråga överhuvudtaget framstår som värd att ställa. En intressant fråga däremot för alla som tycker att det verkar rimligt att Gud “bara finns i hjärnan” är “var finns hjärnan?”.
Det fina med denna fråga är nämligen att den påminner oss om att vi inte vet något om en hjärna som är oberoende av vår varseblivning av hjärnan. Så vad är det för hjärna som alla som tror att “Gud bara finns i hjärnan” talar om. Tror de egentligen att varseblivningen av Gud finns i en varseblivning av hjärnan som samtidigt postuleras ha en existens bortom varseblivningen? Betyder inte detta i så fall att alla förespråkare för den typ av vetenskaplighet som reducerar religionen till ett hjärnfenomen utan verklighetsförankring själva gör en del antaganden rörande hjärnan som liknar de antaganden som de religiösa gör med avseende på Gud. Att det som verkar vara en kontrovers rörande tro eller vetande i själva verket är en strid om vilken Gud som är värd att tillbe. Och trots alla svårigheter som finns när det gäller att med det bristfälliga mänskliga språket fånga in vad Gud kan tänkas stå för, föredrar jag Gud som Gud framför att förhålla mig till en tänkt hjärna bortom den mänskliga varseblivningen som om den vore Gud.
———————————
Andra bloggare om Gud, hjärnan, hjärnforskning, reduktionism, religion, religiösa upplevelser