Ett nytt och inspirerande ledarskap

Så visade det sig då till sist att det amerikanska folket besatt nödvändig urskillningsförmåga. Ibland har jag haft mina tvivel, inte minst under primärvalen. Och så kom de starkt tillbaka i samband med republikanernas konvent, då jag verkligen befarade att McCain skulle bli svårslagen. Men några dagar senare berördes jag av en så djup inre förvissning om att Barack Obama skulle vinna att jag faktiskt inte kunnat oroa mig sedan dess. Och det blev som jag trodde. Det var helt enkelt en underbar natt framför TV:n och datorn. Spänningen var väl inte så stor eftersom det för varje någorlunda god teckentydare var uppenbart tidigt att Barack Obama skulle segra. Och han gjorde det med besked.

Denna seger är för mig ett mycket gott tecken för utvecklingen i USA och världen. Jag vet att det nästan alltid är säkrast att ha en cynisk hållning till förväntningar om storartade politiska förändringar. Men idag skall jag låta mitt naiva hjärta råda. Det jag hela tiden sett som Obamas verkliga gåva till storpolitiken och människorna, och som hans magiska röst frambär, är hans ledarskap. Han är något helt annat än den vanliga sortens rädda ledare som när de med mer eller mindre tvivelaktiga metoder nått sin maktposition visar sin litenhet genom att pressa in sina underlydande i sina egna inskränkta perspektiv och personliga småsintheter. Ledare som inte bara får människor att krympa, och mest se till sitt eget i misstänksamhet och rädsla, utan också bidrar till att sprida cynism om allt ledarskap. En cynism som sätter likhetstecken mellan ledarskap och maktmissbruk.

Som jag ser det har Barack Obama stora möjligheter att visa för sitt folk och för världen i övrigt hur ledarskap verkligen skall bedrivas för att den ambivalenta och rädda lilla människan skall våga lita på sina bästa sidor. Detta kan förstås låta banalt. Men verkligheten är den att vår föga välskötta värld är ett ytterst talande vittnesbörd inte om hur de måste vara utan om hur det blir när vi människor låter vår rädsla, misstänksamhet, allmänna småsinthet och egoism styra våra handlingar. Det vi behöver är alltså ledare som kan stödja alla människors positiva förmåga till framsynt ansvarstagande för sig själva, sina närmaste och även långt vidare cirklar än så för den händelse förmågan att konstruktivt inkludera är tillräckligt stor.

Barack Obama är för mig en ledare som verkligen från djupet av sin varelse förstår att det bara finns gemensamma problem och att gemensamma problem har gemensamma lösningar. Den rädde ledaren vill minska maktkretsen och exkludera det problematiska. Denna manöver gör att ledaren tycker sig stärka sin makt, men i själva verket är denna känsla ett sken. De lösningar som föds genom att det problematiska exkluderas, och därmed inte blir förstått, är inga reella lösningar. Och inget blir bättre av att den inbillat mäktige försöker tvinga sina skenlösningar på verkligheten.

Mitt hjärtas övertygelse är att i Barack Obama har världen fått en ledare som verkligen är värd att se upp till och inspireras av. Den makt till konstruktiv förändring som finns i att vi alla fattar klokare och mer inkluderande beslut är ofantlig.

Lyssna bara på Barack Obamas tal.

Som ett litet PS vill jag till sist nämna John McCain. Hans tal berörde mig starkt. Det blev till sist med McCain som med Hillary Clinton. Först när dessa båda ambitiösa politiker till sist kunde erkänna sig besegrade så visade de något av sina personer som är djupt tilltalande. I McCains fall förändrades t.o.m. hans röst så att ett äkta stråk av medkänsla ibland kunde lysa fram.


DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, AB1, AB2, AB3,AB4
——————————–
Andra bloggare om , , ,

Comments (5)

  1. Detta är verkligen historia. Ledare för det konservativa partiet I England David Cameron sa
    “In these difficult times people everywhere are crying out for change. Barack Obama is the first of a new generation of leaders who will deliver it.”

    Som jag ser det kommer Obama genom sitt ledarskap att i grunden förändra inte bara USA utan hela världen.

  2. Det var samma HYSTERISKA gladge och inte bara i Syd-Afrika nar Nelson Mandela valdes till president och den gladjen ar ju latt att forsta.

    Men vad som forvanar mig ar att sa manga (inte alla) idag 2008 ar SA OMOTIVERAT GLADA over att fa en USA president med Afrikanskt blood! Varfor ar det sa bra att ha en Hussein Obama som ledare?

    Arligt talat, jag kan inte namnge ett enda land med en neger-ledare som jag skulle vilja se mina barn vaxa upp i. Vet nagon ett hyfsat bra land med svart ledare? Negeria ar ju rikt men livsfarligt! Syd Afrika har gatt at fanders med musik under Thabo Mbeki och nasta ledare Walter Zuma ar en gangster som alskar att sjunga om sin kulsprute-pistol pa ANC moten. Zimbabwe, Mosambique skall man ju inte tala om och skiten flyger i Kongo igen, igen, igen… Botswana ar val OK, men vad kan man gora dar utan att fa HIV?

    T.o.m med UN under Koffe Annam blev fiasko i alla lagen, sarskilt i Dafur med mass svalt. Han hade ocksa en kriminell son..

    Jag tror att om fyra ar sa ar nog USA ocksa ett farligt land med en neger ledare (svart & rik som ett troll!) i ett land dit ingen garna flyttar med barnfamilj… Why not?

  3. När jag läser ditt inlägg Anonym får jag intrycket att du tycker om att provocera. Varför inte provocera dig själv med att träda fram med ditt rätta namn? För du står väl ändå öppet för dina ståndpunkter, och vill att de skall tas på allvar? Om inte kanske du skulle reflektera över vad förre franske presidenten Jacques Chirac sa om ett uttalande som den ukrainske presidenten hade gjort. “Han missade ett utmärkt tillfälle att hålla käften” var Chiracs kommentar.

    I själva sakfrågan vill jag bara säga att om man anlägger ett historiskt perspektiv så hittar man snabbt tillräckligt många verkligt förskräckliga regimer med t.ex. vitt ledarskap för att tesen om att det är svart hudfärg som krävs för att ett land skall bli verkligt illa skött måste betraktas som helt felaktig.

  4. Tack för ett mycket bra och läsvärt inlägg. (i likhet med det efterföljande f ö.)

    “Anonym” har skickat en likalydande kommentar som ovanstående (med frånvaro av å,ä, och ö, talande för utlandsplacering) till ett av mina egna inlägg, dock under signaturen “kalle”. Man blir lite ställd inför den här sortens dumheter. Rör det sig om massutskickad spam, månne? Överväger själv att avlägsna eländet
    Personligen delar jag torgnys synsätt, och vi är många i den klubben nu.

    Roligt att hitta din blogg, den kommer att sysselsätta mig ett bra tag.

  5. Till Bengt A vill jag säga att det förstås gläder mig att du läst några av mina blogginlägg med behållning.

    När det så gäller vilken attityd som är konstruktiv i förhållande till den där typen av inlägg som Anonym (som eventuellt är samma person som “Kalle” på din blogg) presterat är min grundinställning att det är fruktlöst att med hjälp av olika typer av moraliska eller andra förmaningar få den ena eller andra personen att ändra uppfattning. Det blir bara prat för döva öron. Ett av huvudproblemen med företrädare för kraftigt politiskt inkorrekta åsikter är att ingen vill gå i clinch med dem på ett respektfullt sätt. Utan det blir alltid fråga om att de skall framställas som, och bekänna att de är, okunniga och fördomsfulla idioter. Oavsett den eventuella sanningshalten i omdömen av detta slag så är metoden synnerligen ineffektiv som påverkansmedel och jag är inte ens säker på att den gillas av dem som ogillar de åsikter som de politiskt inkorrekta förfäktar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *