Det skolmedicinska etablissemangets förhållande till s.k. alternativmedicin bygger knappast på ödmjukhet. Igår blev jag medveten om ett nytt exempel på detta när Högsta förvaltningsdomstolen fattade beslut i ett ärende rörande läkaren Anders Pettersson. Denne läkare har nämligen tagit sig friheten att erbjuda sina patienter homeopatisk behandling som komplement till övrig behandling. Den vetenskapliga rättrogenhetens väktare i form av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) hade då fattat beslut om att ställa nämnde Anders Pettersson under övervakning i 3 år. Men efter diverse turer i lägre rätt har Petterson uppenbarligen nu blivit friad av Högsta förvaltningsdomstolen. Socialstyrelsen förmenas därmed sin rätt att trakassera Pettersson för hans agerande.
Enligt Sveriges Radio är Pettersons kommentar till det inträffade att han är “lite omtumlad”. Förmodligen hade han inte förväntat sig att få domstolens hjälp att ta sig ur Socialstyrelsens ideologiska järngrepp. Samtidigt påminner han helt torrt om att han bara agerat som 54000 andra homeopatiska läkare inom EU.
I den Orwellska nyspråkstraditionen framträder så Anders Tegnell (avdelningschef på Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning) och hävdar att Socialstyrelsen också fick rätt i domen. Eftersom Förvaltningsdomstolen inte uttalade sig om homeopatins eventuella verkningar utan i sina domskäl främst lyfte fram att Socialstyrelsen inte hade lyckats visa på några konkreta risker för patientsäkerheten så säger Tegnell att
En viktig del i domen som jag ser det är att domstolen inte tycker att homeopati är en del i en vård som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, utan den viktiga aspekten är att man upprätthåller en hög patientsäkerhet.
Lite annorlunda uttryckt tycks Tegnell mena att Förvaltningsdomstolens beslut betyder att homeopatin fortfarande är utan medicinskt värde, men att läkare kan (åtminstone ibland) ha rätt att rekommendera en eller annan behandling utan bevisad verkan så länge patientsäkerheten inte riskeras. Ett uttalande som bland annat underförstått betyder att ett av det skolmedicinska etablissemangets främsta dygder är dess månande om patientsäkerheten. Eftersom jag råkar ha en SvD artikel i färskt minne med rubriken Fler dör av läkemedel än i trafiken i USA så kan jag inte annat än höja på ögonbrynen inför Tegnells uttalande.
—–
Andra bloggare om homeopati, hsan, högsta förvaltningsdomstolen, skolmedicin, alternativmedicin, sjukvården, vetenskap
Vi är omyndigförklarade, och äger inte rätten att själva bestämma över våra kroppar i det här landet.
En del gillar säkert att bli omyndigförklarade. Det känns tryggt på något vis, och är en viktig del i den fördolda konstruktionen av skolmedicinens sällan påtalade massiva placeboeffekt. Den omyndige överlämnar sig i visshet om att det bästa möjliga resultatet blir följden av detta tillitsfulla överlämnade till det som framställs som enbart konstituerat av vetenskap och beprövad erfarenhet. För oss som inte vill dansa med i dylika valser är situationen mer komplicerad.
Ja, och därtilll dyr, då vi som vill använda alternativ och komplementär medicin får bekosta den själva, och våra läkare riskerar sina legitimationer. Övriga Europa, och t o m våra grannländer Norge och Danmark, har kommit mycket längre. Vi är underutvecklade i detta, eller den (o)heliga ‘big pharma’ har ett oskäligt monopol.
På tal om monopol är det förvisso intressant att den heliga konkurrenstanken inte vunnit insteg på medicinens område. Med undantag för själva driftsformerna förstås. Att privatisera och t.o.m. låta riskkapitalister organisera och äga sjukvårdsinstitutioner tros vara progressivt och bra. Men själva den “skolmedicinska läran” har samma maktposition i vårt land som en gång den rätta lutherska protestantismen innan beslut fattades om religionsfrihet.
Legitimerad personal inom den svenska sjukvården ska enligt lagar och regler arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det finns ingen god vetenskap som stödjer homeopatin och den ska därför inte förekomma i skattefinansierad sjukvård. Detsamma gäller kristallterapi, handpåläggning, andeutdrivning mm. som inte heller borde innebära någon risk för patienten eftersom det helt enkelt är overksamt. Det fungerar inte så att bara för att man fått läkarlegitimation så kan man göra vad man vill med patienterna och det tror jag de flesta tycker är bra. De stora homeopatiproducenterna gör miljardvinster på sina produkter och det är märkligt att det inte ska ställas samma krav på deras produkter och deras påståenden som på andra produkter.
Instämmer. / Aftonbladet har en serie om psykvården. Igår fick läsare rösta på nätet, och det visade sig att 7 av 10 tror att de INTE skulle få (rätt?) hjälp av vården om de drabbades av psykisk sjukdom. Så åtminstone där har medvetenhen ökat.
Fast vad kvällstidningsläsare på nätet TROR och hur det faktiskt är har inte nödvändigtvis något som helst med varandra att göra.
Det känns extra svårt att acceptera svenska myndigheters trångsynthet när man inser att i de flesta europeiska länder är homeopati inte bara rumsrent, utan rekommenderas och används inom den vanliga sjukvården! Hur lång tid ska det ta innan vi kommer ikapp?
Max: Du gör det för enkelt för dig som summariskt föser frågan om alternativmedicinens verkningar åt sidan med påståendet att det inte finns “god vetenskap som stödjer homeopatin” (och underförstått andra alternativmedicinska terapier). Detta är ett omstritt påstående, även om makthavarna inom sjukvårdssystemet förstås inte anser det. Och dessutom så finns det mängder av människor som har haft och har stor nytta av t.ex. homeopati och akupunktur och andra alternativa behandlingsmetoder. Dessa personer imponeras inte av att representanter för forskningsvärlden fnyser åt detta och säger att metoden i fråga inte har några verkningar, därmed antydande att de som tror det är extraordinärt lättsuggererade dumskallar som troligen varit inbillningssjuka och lyckats genom en god slump suggerera sig till att tro att de nu är friska efter att ha tagit t.ex. ett homeopatiskt preparat. Effekten blir i stället att dessa personer ställer sig frågan om det är något fel på vetenskapen som inte kan visa det som faktiskt gäller. Eller om det finns några andra föga smickrande förklaringar till den styvmoderliga hållningen till alternativmedicinska behandlingar.
Karl-Erik: Det är två olika saker.
1. Vad gäller vetenskapliga prövningar av homeopati är evidensläget ändå så att det inte finns några goda belägg för att homeopati ger någon effekt som är större än placebo. Ett problem är att många studier på homeopatiska preparat är av undermålig kvalitet, men ändå används som argument för homeopati. Robert Hahn och andra som tydligen tycker att det är okej att använda undermåliga studier och förlitar sig på metastudier där små variationer eller några för många medtagna dåliga studier kan ge falska positiva utslag, håller förstås inte med. Sen finns det förstås vissa som alltid ifrågasätter forskningsvärlden, tror att allt styrs av konspirationer och vägrar gå med på att jorden är rund eller att HIV beror på ett virus. Personligen tycker jag att det skulle vara fantastiskt spännande om man verkligen kunde bevisa att homeopati fungerade eftersom vi skulle behöva skriva revidera en hel del naturlagar.
2. Att många människor upplevt sig hjälpta av homeopati stämmer utan tvekan. Men det betyder inte att det nödvändigtvis är det homeopatiska medlet som hjälper. Placeboeffekten kan vara kraftfull – vilket inte innebär att man inbillat sig sitt problem – och homeopater kan nog vara mycket duktigare på att använda sig av den än vad man är inom det ordinära vården. Men det betyder än då inte att det homeopatiska medlet är verksamt. Och det betyder inte alla alla blir hjälpta. Om man inom vården skulle godkänna allt som någon upplevt sig hjälpt av vare sig det har vetenskapligt stöd eller inte, skulle det innebära att man i den offentliga vården borde erbjuda handpåläggning, kristallterapier, aurarening, aga, förbön (för en hel mängd olika gudar), andeutdrivning, lobotomi, åderlåtning, bastubad, sexterapi, voodoo etc etc. Dessutom måste vi undervisa vårdpersonal om att vatten har minne (men inte för bajs och kvicksilver), att vi har meridianer, auror osv. Vetenskapliga underlag behövs inte, bara någon tycker att det är bra.
Glöm sedan inte alla de som faktiskt blir lurade att lägga en massa tid och pengar på homeopati men som inte blir hjälpta! En kär vän till mig hade problem med synen och vården sade att man inte kunde göra något. Men, höra och häpna! En homeopat han blivit rekommenderad lovade att hans syn skulle blir bättre. Min vän lade en ansenlig del av sina slantar på att åka många, långa resor till homeopaten, köpte hans preparat och fick hela tiden nya löften om att det skulle bli bättre. Minsta lilla variation i hans syn eller mående tolkade homeopaten som ett tecken på att det snart skulle bli bättre. Tyvärr hjälpte inte placeboeffekten i det här fallet, synen aldrig bättre och min vän såg lika illa men var nu dessutom fattig, desillusionerad och mådde bara ännu sämre. Och ja, han är en anledning till att jag engagerar mig i detta.
Max inlägg fanns inte synligt när jag kommenterade sist – ‘instämmer’ gällde Karl-Eriks inlägg ovan detta :-).
@Max: ditt inlägg visar mig att du är okunnig om alternativmedicin. Andeutdrivning och kristaller hör hemma i ett annat fack.
@Max: det finns dåliga och bra läkare och naturligtvis gäller detsamma inom alternativmedicin. Det finns också sjukdomar som det inte finns någon bot för alls. Ett erkännande av homeopatin på empirisk grund skulle öka kraven på homeopater och insynen i verksamheten, och därmed minska risken att drabbas på det sätt som du beskriver att din vän gjort.
Önskar att jag hade trott på akupunktur, homeopati och annat liknande. Tyvärr gör jag nu inte det och därför är det heller inte verksamt på mina krämpor. Men jag vet folk som tror blint på detta och då tycks det hjälpa, temporärt i alla fall.
I EU finns ca.50 000 läkare och övriga inom hälso-och sjukvården som ordinerar homeopati. Ca 100 miljoner européer använder homeopati och det blir alltmer populärt bland patienter och sjukvårdspersonal. Svensk sjukvårdspersonal är förbjuden (som är ett EU land) att ordinera homeopatiska läkemedel. Jag hoppas på en förändring så att jag kan själv välja behandling.
Ett utmäkt inlägg i denna debatt är Edzard Ernst and Simon Singhs bok “Trick or Treatment” eller “Salvekvick och kvacksalveri” som den heter på svenska.
Den belyser alternativmedixin och dess samhällsekonomiska konsekvenser.
Simon Singh är kontroversiell och efter en artikel om kiropraktik i The Guardian stämde Brittiska Kiropraktiska Sällskapet Singh personligen för förtal. Den 23 februari 2010 lade Singh fram sitt försvar. Den 15 april 2010 meddelades att BCA dragit tillbaka stämningen.
http://www.newsbiscuit.com/2011/09/09/homeopathic-leak-threatens-catastrophe/
Har ni missat att homeopati är livsfarligt?
När man ädå är inne på literatur så läs gärna den homeopatiska romanen “The End of Mr. Y” av författaren Scarlett Thomas. Mycket trevlig.
Till Åke vill jag säga att jag verkligen skrattade gott åt den text du gjorde mig medveten om. Tack för det. Ett gott skratt förlänger ju livet har jag hört. Om det är vetenskapligt bevisat är väl mera osäkert.
I övrigt ämnar jag inte replikera på enskilda inlägg utan istället vill jag helt kort förklara varför jag alls engagerar mig en smula i debatten om alternativmedicin. Det beror uteslutande på personliga positiva erfarenheter av både akupunktur och homeopati. Påståenden om att dessa erfarenheter enbart skulle bero på att jag hör till en viss kategori av lättsuggererade personer som på grund av en lycklig kombination av troskyldighet och enfald kan inbilla mig frisk eller i varje fall friskare uppfattar jag som oseriöst struntprat. Båda dessa behandlingsmetoder har objektiva verkningar. Att dessa verkningar inte är lättbevisade enligt sedvanlig vetenskaplig världsbild och metodologi är en fråga för sig. Det finns många sanningar som ännu inte är vare sig kända eller vetenskapligt bevisade. Men förr eller senare kommer förändringar av rådande världsbild och utveckling av den vetenskapliga metodologin att råda bot för bristerna vad gäller bevisläget i fallet homeopati och akupunktur. Därom hyser jag inga nämnvärda tvivel. Och de praktiska och teoretiska aspekterna av denna utveckling överlåter jag till forskningsvärlden och tiden att lösa.
En sak som jag vill beröra i sammanhanget är att begreppet placebo används som ett alibi för slappt tänkande. Så fort detta begrepp åberopas tas det för givet att det inte finns några objektiva orsaker till ett observerat tillfrisknande. Men detta är ingen av forskning solitt underbyggd empirisk slutsats. Det är en förmodan som framförs av olika orsaker. Ofta verkar det handla om rena ideologiska bekvämlighetsskäl. För min egen del förstår jag inte varför man antar att en del personer kan låta sig suggereras till hälsa utan att man undersöker mekanismerna bakom detta tillfrisknande. Tror man i själva verket på trolleri trots att man hävdar motsatsen? Jag tycker i varje fall att det verkar utomordentligt intressant med vad man skulle kunna kalla ”placebotillfrisknanden” (homeopatiskt katalyserade eller av någon annan anledning som man bestämt sig för att förneka eller se ned på och försöka förlöjliga). Och jag tycker att man borde forska på orsakerna till att det finns människor som blir friska eller betydligt friskare av ur gängse medicinskt perspektiv okända eller icke erkända orsaker. En läkekonst som i huvudsak botar med metoder som är härledda ur en objektiv förståelse av det som vi nu betraktar som placeboeffekten ter sig i varje fall för mig som en utomordentligt tilltalande läkekonst. Om jag får välja mellan att bli frisk genom kirurgi och kemikalier eller genom en systematisk användning av det spektrum av krafter som finns dolda i placebobegreppet så föredrar jag det sistnämnda. Och det tror jag de flesta skulle göra.
Ytterligare en anledning till att jag alls engagerar mig i frågan om alternativmedicin är att jag inte gillar förmynderi oavsett om det är motiverat av rådande vetenskaplig konsensus eller något annat. Av erfarenheter från min personliga krets vet jag att man vid svåra sjukdomstillstånd behandlas som om man vore omyndigförklarad. Jag brukar säga att vid svåra sjukdomar förlorar man äganderätten till sin egen kropp. Den övergår till sjukvården och landstinget som sedan utsätter den för de experiment som man har beslutat kalla vetenskap och beprövad erfarenhet. I dessa lägen verkar det vara särskilt viktigt att man inte blir frisk på fel sätt eller att fel företag kan tjäna pengar på det hela.
Detta betyder emellertid inte att jag vägrar att befatta mig med skolmedicinen. Det finns mycket som är bra inom den vanliga vården. Och i många situationer erbjuds behandlingar som är långt bättre än vad alternativmedicinen kan erbjuda. Men jag anser mig själv fullt kapabel att avgöra när det är rätt att vända sig till skolmedicinen och när alternativmedicin är ett bra komplement eller är att föredra.
Det roliga med Åkes länk är väl att katastrofen skulle kunna hända om homeopaternas “teori” verkligen vore sann.
Problemet med att argumentera för valfriheten är väl att man då också argumenterar för homeopaternas rätt att lura folk.
Anders: Ja så kan man uppfatta skämtet. Men hela katastrofen bygger också på ett missförstånd av homeopatins teori. Men det blir inte mindre roligt för det.
När det gäller frågan om huruvida argumentet för valfrihet inte i själva verket är ett argument för homeopaternas rätt att lura folk så förstår jag att du uppfattar det så, men denna din uppfattning bygger på att du utgår från att homeopati är verkningslös skit. Jag har en annan uppfattning när det gäller denna sak grundad på personliga erfarenheter och på erfarenheter i min vänkrets. Att dylika erfarenheter förs åt sidan som utan relevans i sammanhanget är för mig ett i huvudsak vetenskapsteoretiskt problem. Jag avstår inte från homeopatisk behandling som jag vet fungerar även om det finns en kör av mer eller mindre kunniga och om vetenskaplig metodik insatta motståndare till homeopatin som påstår att behandlingen är verkningslös.
Men detta betyder förstås inte att jag förnekar att det skulle kunna finnas homeopater med ohederliga motiv och skrala kunskaper som försöker sko sig på personer som inte fått någon hjälp från skolmedicinen. Men den typen av personer finns mig veterligt inom alla yrkesområden. Så du och jag får nog fortsätta som vanligt, dvs. använda vårt omdöme när vi ställs i valsituationer.
Om du läser domen så bör du inse att Tegnells tolkning är korrekt. Jag vet inte vad du gör för tolkning.
Utan att ha läst domen är min tolkning att det som var föremål för Högsta Förvaltningsdomstolens prövning inte var huruvida homeopatin anses vetenskapligt bevisad eller ej utan om Socialstyrelsens bestraffning av den homeopatiförskrivande läkaren var korrekt. Och domstolens beslut var att den inte var korrekt. Som jag uppfattat saken var det huvudsakliga (och kanske enda domskälet) att läkaren ifråga genom sitt förfarande inte utsatte sina patienter för någon risk.
Jag anser alltså inte att Tegnells tolkning av domen är felaktig utan jag försöker bara påtala ironin i hans framhävande av patientsäkerheten som om den värnas på ett utomordentligt problemfritt och föredömligt sätt av skolmedicinen.
Problemet för dig är att du inte insett hur stark placeboeffekten kan vara. Det går inte att vifta bort den på det sätt som du gör. Kritiken mot homeopatin bygger väl inte på att man vill minska valfriheten utan på att verksamheten är en ren uppenbar bluff. Att inte alla inser det är en annan sak. Jag tror att alla som tror på homeopati har missat något i helhetsbilden men jag förstår inte vad det är. Det vore bra om man kunde få reda på vad det är så att man kunde peka på detta. Borde inte ni som tror på homeopati vara nyfikna på varför vi är så övertygade om vår ståndpunkt. Ni har inte hela bilden klart för er.
Ditt påstående om att jag viftar bort placeboeffekten är inte korrekt. Jag har något berört min syn på placeboeffekten i en kommentar ovan.
För övrigt förstår jag att du tror att sista ordet är sagt i frågan om homeopatins verkningar. Det tror inte jag.
Sista ordet om homeopati lär inte vara sagt så länge de finns de som går på bluffen. Ditt resonemang om placebo övertygar inte. Det är redan bevisat att sockerpiller kan ha placeboeffekt. Homeopaternas “resultat” är alltså inte oväntat. Homeopaterna har inte kunnat visa något.
Det är inte alldeles okomplicerat att föra en diskussion med dig. Du verkar systematiskt tolka det jag skriver så att du kan dra de slutsatser som du redan från början vet är sanna. Vill därför framhålla att min poäng med diskussionen om placeboeffekten ovan var en helt annan än den du verkar tro. Om du läser noggrant kan du notera att jag varken förnekar dess existens eller att den kan utlösas av garanterat medicinskt overksamma preparat eller behandlingar. Min poäng var bara att det inte är vetenskapligt bevisat vad som sker vid placebotillfrisknanden utan bara att de sker. Och att det i dessa “mystiska” tillfrisknanden enligt min mening borde kunna gå att så småningom få fram kunskap om hur hälsa uppnås och vidmakthålls som är väl så avancerad som den kunskap som ligger bakom den nuvarande skolmedicinen.