Läste just en debattartikel om valfrihetens välsignelser. Det är några framstående kristdemokrater som under rubriken Valfriheten för enskilda är vinsten polemiserar mot den antologi som SNS har gett ut i frågan (Konkurrensens konsekvenser). Denna artikel fick mig att minnas att jag för ett antal år sedan framförde en tanke kring detta tema i en föreläsning. Och låt mig citera:
Det finns naturligtvis många fördelar med valfrihet. Men den verkligt intressanta maktfrågan för framtiden är inte att medborgarna kan välja mellan olika alternativ utan vem som har makt över de alternativ som finns att välja mellan. Och hur kloka dessa makthavare är och hur öppna de är för påverkan från vanliga medborgare.
För att illustrera vad jag menar skall jag ta ett exempel från en helt annan värld, herrekiperingsvärlden. För drygt 25 år sedan köpte jag en sommarkavaj som jag tyckte var mycket snygg. Den har dessutom visat sig vara så gott som outslitlig. Jag använder den fortfarande då och då som vardagskavaj när jag t.ex. går och handlar i Trångsunds centrum. Häromåret köpte jag en annan sommarkavaj på den s.k. fina gatan. Den var dyr och snygg. Men efter två kanske tre år var den utsliten. Hål i fodret och här på manschetten eller vad man nu skall kalla det. Och jag hade inte använt den särskilt mycket eller brutalt.
Men den kavajen och många andra klädinköp som jag gjort under de senare åren har övertygad mig om att det under några decenniers lopp skett en generell försämring när det gäller klädkvalitet. Jag har alltså fortfarande full valfrihet, jag kan välja att köpa vilka kläder jag vill. Men jag har inte blivit tillfrågad om jag vill ha en generell kvalitetsförsämring. När det gäller den frågan har jag ingen makt, och förstås inte heller över modets växlingar utan där prackas man på det som någon annan bestämmer.
Varje människa som tänker politiskt tänker alltså att valfrihet kan naturligtvis vara bättre än ingen valfrihet alls, men den centrala politiska maktfrågan är vem som har makten över de alternativ som erbjuds. Och det är den verkligt intressanta makten. Och hur klok är den? Och hur öppen för inflytande från vanliga medborgare är den i praktiken?
Som jag ser det är det alltså lätt att man i vurmen över hur bra det är att få välja mellan olika alternativ helt enkelt glömmer den viktiga makten över de alternativ som erbjuds. Det faktiska läget kan ju vara att man får förmånen att välja mellan alternativ som man inte vill ha. Och hur bra är det?
—–
Andra bloggare om valfrihet, välfärd, välfärdsstat, sns, kristdemokraterna, offentlig sektor, nyliberalism
Det är något neurotiskt över vissa partiers framhärdande i mantrat valfrihet. Som du säger blir valfriheten tunn om alternativen är undermåliga. Tilläggas kan att valen i många fall är så komplicerade att valfriheten blir en chimär (ingen kan eller orkar sätta sig in i vad alternativen innebär). Pensionsfonderna är ett lysande exempel på detta.
Bakgrunden till den där rätt försiktiga kommentaren i mitt föredrag var att jag hade haft en del diskussioner med representanter för en icke nämnd kommun där jag hade kunnat notera vad som för mig framstod som höggradig politisk naivitet. Dessa personer hävdade med blossande kinder att valfrihetsreformerna inom politiken i princip skulle röja undan ideologiska politiska strider. Att det är demokrati när den är som bäst när medborgarna får välja bland de alternativ som kommunen (eller något annat maktcentrum) behagar erbjuda. Personerna ifråga var med andra ord frapperande blinda för att makten över vilka alternativ som presenteras inte demokratiseras av den typ av valfrihet som de själva tyckte nästan hade potentialen att göra politiken onödig.
För övrigt håller jag med dig om att t.ex. pensionsfonderna är en parodi på valfrihet. Vem kan göra rationella val bland dessa fonder? Att man överhuvudtaget har ett sådant inslag i pensionssystemet röjer förmodligen en strängt taget obegriplig tro på fortsatt tillväxt som gör att eventuella dåliga beslut ändå till sist förmodas bli rimligt kompenserade av den allmänna och oundvikliga höjningen av levnadsstandarden.