I kvällens Skavlan deltog professor Hans Rosling (läs mer om Roslings verksamhet här). Under Fredrik Skavlans intervju med Telenorchefen Kristin Skogen Lund vände han sig plötsligt till Rosling. ”Apropå makt Rosling… Du berömde ju näringslivet… Hur stor makt ska de ha?”
Den slagkraftige professorn svarade:
Jag ser på näringslivet som på hästen på den gamla bondgården. Mina släktingar hade bondgård. Och dom sa alltid: Det är tack vare hästen som vi får mat på bordet. Det är hästens kraft som föder oss. Dom var alltid väldigt vänliga mot hästen, och de pratade aldrig illa om hästen. Men en sak gjorde dom aldrig med hästen. Dom fråga aldrig hästen om råd.
—–
Andra bloggare om Hans Rosling, näringslivet, makt, Skavlan
Karl-Erik, jag såg programmet och reagerade på Roslings svar. Har funderat lite om det han kanske menade. Förutom att ge ett underhållande och roligt svar. Skulle gärna läsa om dina tankar på samma tema.
Hälsningar, Momo.
Det är alltid svårt att veta vad andra personer egentligen menar. Och jag känner inte Rosling. Men han svarade på Skavlans fråga på ett sätt och med ett tonfall som åtminstone från mitt perspektiv gör det mycket svårt att tro att han menade något annat än att näringslivet är viktigt som det är, men att det inte bör ha det extra inflytande som det får av att också rådfrågas. Jag har svårt att uppfatta detta som något annat än en närmast förödande kritik mot att penningen och penningmotivet har för stort inflytande i vår tid. Att alltså Rosling genom sitt ”hästskämt” utövar ett slags ideologikritik och därmed sällar sig till kritikerna mot hur det nuvarande ekonomiska systemet fungerar och mot föreställningen om den eviga tillväxten som inte bara möjlig utan också önskvärd och faktiskt den enda möjligheten att hantera den nuvarande krisen.
Den här kritiken delar jag fullt ut. Sedan uttryckte sig Rosling naturligtvis på ett sätt som kan uppfattas som förolämpande. Jag tror väl knappast att hans poäng var att genomsnittsintelligensen i näringslivet är på hästnivå eller något annat i den stilen. T.ex. att personer verksamma inom näringslivet borde ha samma position i vår demokrati som slavarna en gång tiden hade i den atenska klassiska demokratin. De rådfrågades ju inte heller.
Dessutom kan man fråga sig om Rosling känner till att det inom näringslivet finns gott om godhjärtade människor som gör sitt absolut bästa för att få till stånd en hållbar utveckling. Jag har av reaktioner som jag fått i min personliga krets blivit varse att om man är engagerad på CSR-området så kan man ta Roslings uttalande personligt och känna sig kränkt och missförstådd.
Så hur lyckat Roslings skämt var vet jag inte. Jag skrattade i och för sig gott hemma i soffan, men det är möjligt att han kommer att behöva förklara sig i detalj vad det lider. Ja det kanske han redan har gjort. Men detta har i så fall undgått mig.