Läste just ett kort litet ledarstick i DN skrivet av Hanne Kjöller. Hon ondgör sig över att Göran Persson uppenbarligen begärt maximalt avdrag för hushållsnära tjänster trots att han i valrörelsen 2006 argumenterade mot denna typ av avdrag. Och Kjöller fäller följande dom över Perssons agerande ”så gör en politiker som tror mer på sin privatekonomi än på idéerna bakom sin egen livsgärning.”
Det jag frågar mig är vilken princip som röjer sig i detta Kjöllers ställningstagande? Menar hon att politiker bara skall lyda de lagar och förordningar som de själva stiftat eller argumenterat för? Nej så kan det knappast vara. Hanne Kjöller skriver ju ofta klokt. Så den här gången var det uppenbarligen en ryggmärgsmässig lust att kasta skit på en gammal politiker som tog över.
Det finner jag sorgligt. Varför kan inte Göran Persson få bli en normal medborgare. Varför skall det underblåsas misstro mot honom för hans statsrådspension, konsultinkomster, styrelseordförandeskap i Sveaskog eller skatteavdrag. Är det för att vi som inte är politiker skall förstå att inga vettiga människor blir politiker. Och att vi därför skall hålla oss borta så att journalister och alla övriga kan fortsätta att hänge sig åt oförblommerat politikerförakt.
Samtidigt som vi talar vackert om demokrati förhåller vi oss till politiker som att vi inte primärt vill ha kloka ledare utan offentliga spottkoppar. Så brukar det ju också heta att vi har de politiker vi förtjänar. Men behöver det fortsätta så?
———————————
Andra bloggare om Göran Persson, politikerförakt, hushållsnära tjänster
Underbart att läsa en ”röst” som inser att man som politiker inte kan undantas från regler bara för att man själv var emot deras införande. Tack för EN rimlig åsikt i en kompakt korttänkthet!